.

Fan vad jobbigt det är när man egentligen borde ta ett beslut som skulle förändra ens livsstil radikalt, men man vågar inte. Man är rädd för en för stor förändring, rädd för att något ska gå förlorat för alltid. Man stannar kvar trots att det känns som att inget är detsamma. Man ser en helt annan mening med livet. Jag behöver frihet, på riktigt! Jag måste kunna få vara en egen person med egna val och beslut. Vems liv lever jag och för vems skull? Tycker jag verkligen att detta är livet? Brinner jag för det? Är det bara hösten som står och rycker i mig, drar ner mig i deppträsket? Jag hoppas att det går över och att valet står glasklart framför mig snart.
 Har ridit ThiWai, Baylight och Shoganan idag, älskade små liv. 

Var i stan igår kväll och stannade där över natten. Det var trevligt att komma bort lite trots att det bara var några timmar. Synd bara att jag inte kan slappna av, att jag konstant känner skuldkänslor och att jag aldrig får vara ifred, jagad konstant. Jag är inte efterbliven, jag kan leva och klara mig själv, jag tar ansvar för saker som jag måste. Bättre än många andra, jag lovar!