Hur mycket ska man offra för något nytt och spännande?
Skolan är inte min bästa vän. Långt ifrån. Jag behöver kanske inte gå in djupare på det ämnet för tillfället eftersom nästan alla andra bloggar handlar om skolor hit och dit.
Jag längtar så fruktansvärt efter något nytt i mitt liv. Jag önskar att jag var klar med skolan nu och kunde flytta min feta röv till Stockholm och starta på nytt. Göteborg känns inte det minsta lockande. Om jag på något jävla vis lyckas ha tillräkligt med pengar sedan så vill jag bort, långt bort. Kanske england. Näe Stockholm blir det nog. Jag och min bebis Shoganan får helt enkelt samla pengar till en flytt framöver. Shoganan kanske kan knäcka extra i det kungliga stallet. Inte mer än rätt känner jag. Varför är det bara jag som vill bort förresten? Det är bara jag som vill börja ett nytt liv. Fan, jag vill inte bli en svensson som bor kvar här i all oändlighet. Kanske återvänder jag till gården någon gång men jag vill leva först, på riktigt med nya människor. Alla människor omkring mig är helt fantastiska men jag vill ändå ha tillgång till något helt nytt. Om jag flyttar är gymkhanan dessvärre ett mine blott, antagligen. Det är det enda som känns jobbigt, men jag kan ju inte hålla på med det i evigheter ändå. Jag blir också för gammal någon gång, då måste det finnas något mer. Man måste kanske offra sin passion för att skaffa nya. Vad vet jag egentligen, så jävla gammal och erfaren är jag inte inom området. Det låter som att jag snackar om morgondagen. Det är inte fallet, detta är bara spekulationer och ingenting lär förändras så länge jag går i skolan.
Jag längtar så fruktansvärt efter något nytt i mitt liv. Jag önskar att jag var klar med skolan nu och kunde flytta min feta röv till Stockholm och starta på nytt. Göteborg känns inte det minsta lockande. Om jag på något jävla vis lyckas ha tillräkligt med pengar sedan så vill jag bort, långt bort. Kanske england. Näe Stockholm blir det nog. Jag och min bebis Shoganan får helt enkelt samla pengar till en flytt framöver. Shoganan kanske kan knäcka extra i det kungliga stallet. Inte mer än rätt känner jag. Varför är det bara jag som vill bort förresten? Det är bara jag som vill börja ett nytt liv. Fan, jag vill inte bli en svensson som bor kvar här i all oändlighet. Kanske återvänder jag till gården någon gång men jag vill leva först, på riktigt med nya människor. Alla människor omkring mig är helt fantastiska men jag vill ändå ha tillgång till något helt nytt. Om jag flyttar är gymkhanan dessvärre ett mine blott, antagligen. Det är det enda som känns jobbigt, men jag kan ju inte hålla på med det i evigheter ändå. Jag blir också för gammal någon gång, då måste det finnas något mer. Man måste kanske offra sin passion för att skaffa nya. Vad vet jag egentligen, så jävla gammal och erfaren är jag inte inom området. Det låter som att jag snackar om morgondagen. Det är inte fallet, detta är bara spekulationer och ingenting lär förändras så länge jag går i skolan.
Kommentarer
Trackback