.

Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna ge upp dig... Hur är det möjligt att säga upp bekantskapen med någon som betyder så oerhört mycket för en. Hur gör man för att pausa allt? Om inte jag går vidare, kan inte du också stanna med mig då? Jag vet, vi måste gå vidare va? Båda två... Livet är bra orättvist ändå. Det kan verkligen inte vara meningen att allt ska vara lätt och flyta på så smidigt för mig, hela min väg framåt är som en puckelpist, ingenting är glasklart. Vad är det som gör att jag fäster mig så vid människor? Varför kan jag inte bara hålla ett schysst avstånd?

Nåväl, hur många läsare tappade jag i och med detta inlägget? Verkligen inte mkt rock n´roll på min blogg nu. Vänta bara, det kommer! Tappa inte hoppet.

Imorgon ska vi ta farväl Jennifer. Ofattbart, jag klarar det inte. Jag kan ingenting! Hjälp