.

Att sakna någon är hundra gånger jobbigare än att älska eller hata någon, visst är det så va? Jag hatar sällan en människa trots att jag har lätt att använda mig av just ordet "hata" (Inget ord jag är stolt över att missbruka).  Att älska är fruktansvärt, men att sakna någon är så jävla mycket värre. Och att dessutom älska den man saknar är det värsta som finns. Det har lagt sig mer och mer, inget snack om den saken, men ibland blir man påmind och saknar sönder sig. Ïkväll är en sån kväll. Jag saknar, saknar, saknar och saknar.
Nåväl.

Jag spexade något fantastiskt idag. Stupade framför en buss i brunnsparken. Kanon, där ligger man med armar och ben rakt upp i luften, ipoden i handen, väskan insnärjd runt armen och massor med påsar i händerna. Bussen höll på att köra på mig, varför inte tänkte jag sedan.