.

Jag vet inte vad det är som händer. Jag har varit helt förkrossad sedan vi fick reda på att Jennifer valt att ta sitt eget liv. Jag tror ingen inom gymkhanan har gått helt oberörd. Det som gör mig om möjligt ännu mer förtvivlad är att så många tar avstånd från mig nu. Människor som jag har pratat med dagligen säger ingenting längre. Jag lovar att dom kommer tilbaka när det värsta har lagt sig, om det någonsin gör det. När någon känner en enorm sorg verkar det vara samma som att man drabbats av pest eller något. Andra människor är rädda för att jag ska dra ner dom i det mörka jag befinner mig i just nu. Jag är inte rolig att prata med nu, jag skämtar inte som förut och jag ler allt mer sällan. Människor vill att jag alltid ska vara så jävla rolig och det gör mig så in i helvete förbannad. Jaha så när jag är något annat än sprudlande glad så är det omöjligt att umgås med mig. Jag är så besviken. När det händer något sådanthär vet man vilka som verkligen bryr sig och finns där för en hur livet än ter sig. Jag lovar att om någon av er som visat att ni bryr er nu hamnar i samma sits som mig så ska jag finnas vid er sida vad som än händer. Människor i min omgivning är så jävla egoistiska! När jag är glad och kan bjuda någon på ett skratt så är jag rolig att hänga med men om jag är nere och inte ger er så mkt som ett leende på läpparna så är jag fan inget att ha. Helvetesjävlafan! Kom tillbaka lilla prinsessa

Tack Linda för att du bevisat för mig att du inte är någon som sviker. Jag är så glad att jag har dig.