.

Det är så tungt. Jennifer, du var ju alltid så glad. Varför? Varför valde du att avsluta nu? du var 17 år och hade hela livet framför dig. Du döljde något med ditt otroligt vackra leende och dina uttrycksfulla ögon. Du hade lärt dig dölja saker så väl. Jag saknar dig! Jag försöker dölja min sorg med ett leende. Precis som du, men jag är inte lika bra. Jag är helt värdelös! Jag kan inte gå runt och låtsas som ingenting, jag kan inte le. Jag vet att du hade velat att vi log. Men jag kan inte, det går inte. Du har lämnat oss här nere i en kall och mörk värld. Jag vet att livet kan kännas hopplöst men inte så hopplöst. Jag hoppas du lärt mig något med detta prinsessan. Jag vill finnas där för de som känner att livet inte har något kvar att ge, för de som behöver min hjälp. Jag ska kolla en extra gång på människor och försäkra mig om att de mår bra på riktigt, inte bara på utsidan. Kanske kan man se något annat än glädje om man ser djupt i ögonen på en förstörd människa som försöker dölja med ett leende och en häftig attityd.
Jag trodde på dig Jennifer, du skulle blivit något stort.