Vilken kysterisk koffeindag
Har ni märkt vad duktig jag har blivit på att uppdatera här? Jag tror nästan att jag skriver här oftare än vad jag uppdaterar statusen på facebook...;) Näe kanske inte, jag är en hysterisk facebooknörd! Jag måste läsa alla nyheter, kolla vad de roliga har gjort den senaste tiden och vad som kommer härnäst. Det är rätt sjukt men fan så mycket mer intressant än att läsa dagstidningarna. Mina nyheter finns helt klart på facebook:) Visst är det roligt när man vet precis vad någon gjorde dagen innan och när man möter honom/henne kan fråga hur det gick att baka lussekatter utan saffran t.ex. Det tycker jag är lustigt på alla sätt och vis förstår ni.
För att läman facebookämnet för en stund ska jag skriva lite om min hysteriskt knäppa dag i skolan.
Till att börja med skulle jag och ASSMA MEGAHID hålla något slags föredrag för 9orna som eventuellt ska börja på skolan nästa år- detta försov jag mig till såklart men hann anlända ett par minuter innan våra gäster. Där kommer jag inrusande med världens sömnigaste blick och knullrufs utan dess like. Fine tänkte jag, vi ska ju trots allt bara prata om programmet och man kan sägert improvisera. Det gjorde jag och det gick efter omständigheterna rätt bra, jag var lite vimsig ibland men det satte ju lite karaktär på hela skiten iaf.
Min utmärkta idé efter första föreläsningen var att jag behövde bli pigg och alert, vad jag då tog mig för var att dricka en sisådär 8 koppar kaffe på mindre än en timma. Skitkul! Ni som känner mig vet hur det blir, jag blir minst sagt hysterisk och kan sitta still i högst 2,5 sekunder. Detta fortsatte hela dagen och jag kunde inte sluta hitta på hyss. Jag hittade en gråhårig peruk som jag tog på mig under någon lektion och Maggan kunde hålla sig för skratt tills jag tillslut kläckte ur mig en helt random replik som inte hade med ämnet att göra. Då brast det för de flesta.
Sedan ringde pappa och frågade om jag kunde vara lucia på hans jobb imorgon och sjunga lite fint och bjuda på lussekatter?! Eh näe pappa, där gick gränsen för vad jag kan utsätta mig för. Han var övertygad om att jag skulle se det som en ära, men i min kropp var det snarare en förolämpning eftersom pappas kontor består av 7 stycken knäppa gubbar. Hade det däremot handlat om att jag skulle hänga lite med de snygga snickarna så hade jag kunnat tänka mig att vara på plats, då utan luciaskiten såklart.
Innan jag sedan fick lämna skolan gick jag bort med gitarren till grabbarna i NV som hade fysik och klampade in i klassrummet. Jag behövde helt klart hjälp med att stämma gitarrhelvetet som lät ungefär lika läckert som min pappa innan. Vad jag då möter är ett musikaliskt geni! (Jag hade aldrig sett klassen innan) Så jag gick in i klassrummet och frågade om det fanns någon smart jävel som kunde hjälpa mig. Sagt och gjort, där kom min räddande ängel! Det var en sjuk upplevelse, jag tror han höll i gitarren i 4 sekunder och sedan var det klart. Han är från och med nu min gud! Jag hann inte ens tänka på om han var snygg eller inte eftersom det gick så fort. Det spelar ingen roll om han var ful (vilket jag inte tror) för han är som sagt min gud nu. När denna magiska upplevelse var över var det dags att slita sig från mannen med DET. Jag gick tillbaka till mina "icke fläskätande" vänner som satt och möglade i köket. Där berättade jag om min senaste upplevelse i fysiksalen, reaktionen var "Annie, du är sjuk i huvudet! Gick du in till en främmande klass som hade lektion?" Hopp tänkte jag, de där brudarna fattar ingenting som har med magi att göra.
Alla dessa infall var pga det där jävla kaffet, såhär i efterhand skäms jag lite för att jag var så förbannat framfusig och började kyssa gitarrkillens fötter och putsa hans skor. (nej)
I och med detta lämnade jag skolan någonstans där och begav mig till Bosses där jag träffade kung Bengt. Han berättade i detalj om sina hemska elever som kör lika bra som min döda farmor (hon hade inte körkort ens när hon levde). Han är rolig Bengt för jag får veta så mycket knäppt om alla som han kör med, han nämner t.om. deras namn! High five! En tanta har kört 182 lektioner med automatbil och är fortfarande livsfarlig och har inte fått lämna parkeringen än. Mycket lustigt.
Vi körde iaf hem till Bengans gamla hus och han glömde än en gång av tiden och jag skrattar hysteriskt varje gång han måste be om ursäkt till nästa elev som fått vänta.
Nu har vi kommit till den tidpunkt då jag lämnat trafikskolan och tagit mig hem med hjälp av min pappa som är arg för att jag behöver köra fler än två lektioner. Och här sitter jag nu, trött som satan, ett glas vin i handen och en jävla skojig stund framför mig. Vilken jävla dag. Imorgon ska jag kan hitta min gud, om så är fallet ska jag stämma alla gitarrer jag ser helt åt helvete fel så han får fixa sådär på 4 sekunder igen. Det blir häftigt!
För att läman facebookämnet för en stund ska jag skriva lite om min hysteriskt knäppa dag i skolan.
Till att börja med skulle jag och ASSMA MEGAHID hålla något slags föredrag för 9orna som eventuellt ska börja på skolan nästa år- detta försov jag mig till såklart men hann anlända ett par minuter innan våra gäster. Där kommer jag inrusande med världens sömnigaste blick och knullrufs utan dess like. Fine tänkte jag, vi ska ju trots allt bara prata om programmet och man kan sägert improvisera. Det gjorde jag och det gick efter omständigheterna rätt bra, jag var lite vimsig ibland men det satte ju lite karaktär på hela skiten iaf.
Min utmärkta idé efter första föreläsningen var att jag behövde bli pigg och alert, vad jag då tog mig för var att dricka en sisådär 8 koppar kaffe på mindre än en timma. Skitkul! Ni som känner mig vet hur det blir, jag blir minst sagt hysterisk och kan sitta still i högst 2,5 sekunder. Detta fortsatte hela dagen och jag kunde inte sluta hitta på hyss. Jag hittade en gråhårig peruk som jag tog på mig under någon lektion och Maggan kunde hålla sig för skratt tills jag tillslut kläckte ur mig en helt random replik som inte hade med ämnet att göra. Då brast det för de flesta.
Sedan ringde pappa och frågade om jag kunde vara lucia på hans jobb imorgon och sjunga lite fint och bjuda på lussekatter?! Eh näe pappa, där gick gränsen för vad jag kan utsätta mig för. Han var övertygad om att jag skulle se det som en ära, men i min kropp var det snarare en förolämpning eftersom pappas kontor består av 7 stycken knäppa gubbar. Hade det däremot handlat om att jag skulle hänga lite med de snygga snickarna så hade jag kunnat tänka mig att vara på plats, då utan luciaskiten såklart.
Innan jag sedan fick lämna skolan gick jag bort med gitarren till grabbarna i NV som hade fysik och klampade in i klassrummet. Jag behövde helt klart hjälp med att stämma gitarrhelvetet som lät ungefär lika läckert som min pappa innan. Vad jag då möter är ett musikaliskt geni! (Jag hade aldrig sett klassen innan) Så jag gick in i klassrummet och frågade om det fanns någon smart jävel som kunde hjälpa mig. Sagt och gjort, där kom min räddande ängel! Det var en sjuk upplevelse, jag tror han höll i gitarren i 4 sekunder och sedan var det klart. Han är från och med nu min gud! Jag hann inte ens tänka på om han var snygg eller inte eftersom det gick så fort. Det spelar ingen roll om han var ful (vilket jag inte tror) för han är som sagt min gud nu. När denna magiska upplevelse var över var det dags att slita sig från mannen med DET. Jag gick tillbaka till mina "icke fläskätande" vänner som satt och möglade i köket. Där berättade jag om min senaste upplevelse i fysiksalen, reaktionen var "Annie, du är sjuk i huvudet! Gick du in till en främmande klass som hade lektion?" Hopp tänkte jag, de där brudarna fattar ingenting som har med magi att göra.
Alla dessa infall var pga det där jävla kaffet, såhär i efterhand skäms jag lite för att jag var så förbannat framfusig och började kyssa gitarrkillens fötter och putsa hans skor. (nej)
I och med detta lämnade jag skolan någonstans där och begav mig till Bosses där jag träffade kung Bengt. Han berättade i detalj om sina hemska elever som kör lika bra som min döda farmor (hon hade inte körkort ens när hon levde). Han är rolig Bengt för jag får veta så mycket knäppt om alla som han kör med, han nämner t.om. deras namn! High five! En tanta har kört 182 lektioner med automatbil och är fortfarande livsfarlig och har inte fått lämna parkeringen än. Mycket lustigt.
Vi körde iaf hem till Bengans gamla hus och han glömde än en gång av tiden och jag skrattar hysteriskt varje gång han måste be om ursäkt till nästa elev som fått vänta.
Nu har vi kommit till den tidpunkt då jag lämnat trafikskolan och tagit mig hem med hjälp av min pappa som är arg för att jag behöver köra fler än två lektioner. Och här sitter jag nu, trött som satan, ett glas vin i handen och en jävla skojig stund framför mig. Vilken jävla dag. Imorgon ska jag kan hitta min gud, om så är fallet ska jag stämma alla gitarrer jag ser helt åt helvete fel så han får fixa sådär på 4 sekunder igen. Det blir häftigt!
Kommentarer
Trackback
