.

Fan, jag klarar inte av det där just nu. När det finns några få människor man litar på så ger man dom för mkt av sig själv.
Att inse att en av de man litade på är en människa som blåser huvudet av dig är jävligt jobbigt. Jag trodde så gott om människan i fråga, eller jag VISSTE att det var en genomsnäll och ärlig människa. Lik förbannat får man världens kalldusch, IGEN. Bryt ihop och kom igen....

"A change would do you good" som det där geniet Sheryl Crow sjöng en gång i tiden. Jag känner mig lite lätt överrumplad, som om en stor ångvält kört fram och tillbaka över mig ett x antal gånger. Jag har så svårt att förstå mig på människor som saknar all social kompetens man kan tänka sig. Människor som istället för att prata med folk tror att dom vet vad det är frågan om och drar egna slutsatser. Jag har även ont av människor som ser sig själva som något alldeles utomordentilgt bra, de som inte kan se att NÅGON annan kan ha något att komma med, för i själva verket finns det inga bättre idéer än personen i frågas. Det är svåra människor i min värld. Människor som jag aldrig kommer förstå, tyvärr. Jag kan umgås med en sådan människa kortare stunder men jag har soom sagt otroligt svårt för hela grejen. Jag älskar däremot spontana, öppna, sociala, positiva och omtänksamma människor. tack för att gud valde att skapa några såna oxå. Någon som vill sätta mig på ett flyg och köra mig lååång härifrån? Kan den människan se till att jag aldrig behöver komma hit igen?
Good najt

Barn har en förmåga att få en glad. All spontanitet bara överröser en och man kan inte sluta le. Tack för att det finns sådana varelser i närheten. 
För övrigt är det som vanligt i min allt för tråkiga blogg. Inget kul här alls... Jennifer skulle fyllt 18 år i fredags, jag hade så gärna velat träffa henne och säga grattis på riktigt istället för att skriva ett töntigt blogginlägg om att hon SKULLE FYLLT år. Jag hade velat säga att hon fyllde år i Fredags... Fan! Jag vill åka till graven men vågar inte, ni anar inte hur feg jag är. Jag ska snart dit, det vill jag nog. Tror jag...  

Att lära sig vilka människor som är bra samt dåliga för en är en konst. En konst som jag är urusel på. Det senaste har jag fått stöttning från människor och det värmer:) Det är människor som faktiskt finns där trots att man är en knäppgök som står på skrangliga ben för tillfället. Ville egentligen bara säga tack till er som finns där.

Jag har mått så dåligt de sista dagarna, livet har gått på sparlåga och allt känns ganska komplicerat. Det är inte mkt mer än så. jag tycker att det är ganska trist att läsa såna här tråkbloggar och borde i och med det inte skriva en sådan men nu har jag inte mycket mer att skriva om. Det är kaos i mitt huvud och jag kan inte tänka en tanke mer än två sekunder innan det kommer en ny som tar plats i skallen på mig. Jag måste komma bort ett tag eller något. Jag får hitta på något  bra framigenom här. 
Jag red Shoganan i padocken igår och han var så löjligt fin i dressyren att jag blev alldeles jättestolt över honom. Konstigt att han har blivit som han har blivit trots att han är så inkörd på hur jag rider honom. 
Jag funderar på om jag ska ta och skaffa mig en stor häst att träna och tävla i sommar. Det hade varit jättekul. För omväxlings skull.
Jag måste verkligen åka och hälsa på Louise snart. Hon ska för fan klämma ut barn nummer två snart och jag har knappt träffat henne på ett år..:( Jag har dessutom bara sett hennes grymma anläggning en enda gång vilken känns  tråkigt. Kanske kan jag kolla med henne om hon har någon trevlig häst som jag kan ta hem och rida. 

Snart ska Shoganan få åka med Peppe eller Polo till tyskland och tävla par, för skojs skull. Det kommer bli väldigt nice, avslappnat och mysigt. Vi slänger in kusarna i våran transport och kör en husbil ner till tyskland och har det jävligt kul. Jag ser verkligen fram emot detta=D. Skönt att ha något att sikta mot.

Shit va töntigt det låter när jag säger att jag skulle vara kär. Det är ingen möjlighet i min värld att vara just det... Kär... Haha konstigt ord och alldeles för överskattat dessutom. Men jag är en jävel på att vara sentimental, det är jag allt. 

Hur fan vill jag ha det? Är jag redo att göra något? Att ta steget, eller borde jag kanske bara drömma om det och ha det som en ouppnåelig plan... Kanske vore det bäst... Allt kan ju bli så fel. Sorry, just nu är det ordbajseri som gäller på min blogg. Antar att ni har märkt det redan. 
Lita aldrig på någon annan än dig själv har jag alltid hört och förmodligen lärt mig är det enda rätta. Men är det verkligen så det ska vara? Har alla någon som de litar på till 110%? Om det är så så är jag glad för er skull. Jag har nog inte det, inte på riktigt. Jag litar bara på att varelser som inte har förmåga att föra saker vidare går att lita på. Shoganan tex, han kan ju omöjligt föra vidare en hemlighet hur töntigt det än låter att man skulle dela med sig av sina innersta tankar till honom.
Jag har så sjukt mycket som jag tänker på hundratals gånger om dagen, saker som jag kanske skulle behöva prata om men som jag lik förbannat håller inom mig. Jag känner mig inte trygg. Det är saker som är svåra att prata om, det är nästan svårt att ens tänka på det. 
Hur har man blivit så fjantig och håller allt för sig själv? 
Jag kan inte andas, ibland kan jag inte ta djupa andetag... Nu tex... Det är bara för att jag tänker på de sakerna som jag egentligen borde prata om men som jag föralltid kommer hålla för mig själv. 
Vad ska det bli av mig? Kommer jag hamna helt åt helvete? Jag är så jävla missnöjd med mig själv just nu. En vecka, två, tre av destruktivitet... Inte fysiskt... eller jo på sätt och vis men jag gör mig aldrig illa på ett snabbt vis, det tar tid coh tillslut är jag så trött och sliten att jag knappt orkar stå upp... Det är konstigt det där...
Det jag bara inte kan förstå är hur man gör för att lita på någon?! Jag vill veta, för jag kan inte... Jag vill vara en sån som människor kan lita på men hur ska jag kunna vara det om jag själv inte litar på någon? Det fungerar inte. 
Varför blir vissa så konstiga efter ett tag med mig? Är det mitt fel? Killar skickar ett meddelande med texter som "förlåt, vi kan inte ses mer, inte på ett tag. Jag klarar inte det." Varför är det sådär? Jag vill ju bara kunna vara vän med folk. Jag vill inte behöva tänka på vad jag säger och gör. Tänk om någon bara kunde förstå att jag aldrig vill någon illa, vad jag än säger. Jag hatar att bli missuppfattad, det tar så mkt energi och end el människor blir irriterade. 
Nu kan jag inte sluta dela med mig av mitt ordbajseri men resten får jag hålla i huvudet annars smyger sig skrivkrampen på..:P
 

Oj oj oj, nu kommer ett såntdär tråkigt inlägg som ni redan nu kan bestämma er för att inte läsa.. Jag är så trött, helt vidrigt, har jobbat hela dagen med alla dessa högljudda barn som tar knäcken på en om man är det minsta hängig. Dessutom kom den jävla snön och tog min glädje som infann sig igår. Där ute stod jag på skolgården och huttrade under ett tag medan barnen var överlyckliga tack vare snön. Jag kunde riktigt känna hur min kropp ville kräkas, gråta, gå i ide eller vad fan som heslt... jag vill inte vara här mer:(. Igår kväll somnade jag dessutom inte förän klockan närmade sig fyra. Klockan sex ringde den förbannade väckarklockan och påminde mig om att det var dags att lämna min trogna säng igen. Jag pallar inte denna skiten!! Vet inte om jag lyckas ta mig till träningen med shoganan idag heller med tanke på att vägarna inte har hunnit bli plogade än, jag är högst tveksam till om bilen fixar att ta sig upp för backarna i alla snön med shog där bak... Äh, vafan. Jag borde ligga i min säng och trycka 18000 filmer ist och tycka jävligt synd om mig själv. För det är det faktiskt, tycker jag. Det beror på vad man jämför med men det finns många som har det bättre..:P Ses snart.... Jag kommer ut i maj nån gång, take care  

Nejmen herre gud vilken helg jag har tagit mig igenom nu. I fredags kom jag överens med mig själv om att det här ska tamigfan bli en nykter helg. Jag passade barn på fredagen efter praktiken och åkte därifrån på lördag. Då bar det av till alleby där jag tränade min kung Shoganan som jag inet kan skuta prata om. haha jag får nästan fjärilar i magen när jag tänker på hur grym han är och att han faktiskt är min.. Well (töntvarning). Efter träningen fick shoganan åka hem utan sin mamma;) Och jag stannade på alleby för en hejdundrande middag med cicci och Jenny:). Efter middagen och efter att jag och cicci delat på en bag in box var vi redo att dra in till stan för att kolla läget.. Jenny fick nåt himla sms om att vi fick fritt inträde på GP så vi gick dit. (inte mitt favoställe eg) Men det gick bra:) Vid det här laget har mitt minne börjat svika mig men jag vet iaf att jag ringde en massa dåliga samtal och skickade massa konstiga sms. Inte helt nöjd med det. Men annars var det förfärligt trevligt flickor:)  hela dagen idag har gått åt till att göra INGENTING! cicci har typ kollat svampbob hela dagen vilket jag inte heller älskar och jenny började jobba 8 i morse så jag har väl inte riktigt haft något liv idag. Mådde kanske inte helt hallon heller men den historien lämnar jag här. Pusspuss

Det börjar urarta... Jag har blivit lite väl pluffsig.. haha. Jaja, jag ska göra något åt det, det här liknar ju ingenting..:(
Imorgon är det dags för praktik igen, har ju haft fyra dagar ledigt vilket min svaga kropp tackar å det ödmjukaste för. Imorgon är det även dags för träning med Håltagirlsen (boy) och det är ju alltid trevligt.. ska försöka kränga med mig shoganan bort oxå så han får gå lite dressyr innan fartdårarna träder innanför portarna..:)
Jag har ETT stort problem för tillfället. Jag måste fixa jobb! Det här håller inte, jag är urfattig och jättetrött på att vara student. Jag borde ju kunna söka jobb som politiker i riksdagen eller nåt? Nähe, okej inte det...?! Näe men på riktigt så är det här så tråkigt att jag snart går och äter upp mina strumpor. Tack sålänge gjött folk. Nu ska jag se vad jag kan hitta på härnäst

Shit, det var inte igår man skrev här. Jag måste försöka uppdatera något oftare så jag inte tappar mina trogna läsare..:P Sjukt mycket har hänt sen sist... Scandinaviumveckan har infunnit sig inte minst vilket var helt fantastiskt. Vilket jävla liv, kan man få beställa det där livet på heltid? Förmodligen skulle jag bli alkoholist på cupen men fan vet om det inte hade varit värt det. Efter scandinavium har jag börjat träna shoganan igen, det var ju ett bra tag sedan sist. Han går som en klocka och jag lever just nu för den ponnyn. Jag känner mig gladare än på länge, jag har tagit några riktigt bra beslut som jag inte ångrar en sekund. Besluten var jobbiga att fatta men jag är helt säker på att det var rätt, och det känns fantastico! Det är som att mitt liv har fått en nystart. Kanske är det bara så enkelt att våren faktiskt är på ingång. Jag har en del planer för sommaren och jag hoppas kunna genomföra ett par av dom iaf. Skulle vara heelt grymt rockigt. Can´t wait! Bla bla bla, vill också passa på att tacka mamma och pappa... Näe det var lögn... Men jag ville egentligen säga att jag är glad att jag lärt känna jenny Even better nu det sista. Du är lika lost som jag och säg fan inte emot mig på den punkten. Puss alla kära vänner. Annie is back!