.

Shit va töntigt det låter när jag säger att jag skulle vara kär. Det är ingen möjlighet i min värld att vara just det... Kär... Haha konstigt ord och alldeles för överskattat dessutom. Men jag är en jävel på att vara sentimental, det är jag allt. 

Hur fan vill jag ha det? Är jag redo att göra något? Att ta steget, eller borde jag kanske bara drömma om det och ha det som en ouppnåelig plan... Kanske vore det bäst... Allt kan ju bli så fel. Sorry, just nu är det ordbajseri som gäller på min blogg. Antar att ni har märkt det redan. 
Lita aldrig på någon annan än dig själv har jag alltid hört och förmodligen lärt mig är det enda rätta. Men är det verkligen så det ska vara? Har alla någon som de litar på till 110%? Om det är så så är jag glad för er skull. Jag har nog inte det, inte på riktigt. Jag litar bara på att varelser som inte har förmåga att föra saker vidare går att lita på. Shoganan tex, han kan ju omöjligt föra vidare en hemlighet hur töntigt det än låter att man skulle dela med sig av sina innersta tankar till honom.
Jag har så sjukt mycket som jag tänker på hundratals gånger om dagen, saker som jag kanske skulle behöva prata om men som jag lik förbannat håller inom mig. Jag känner mig inte trygg. Det är saker som är svåra att prata om, det är nästan svårt att ens tänka på det. 
Hur har man blivit så fjantig och håller allt för sig själv? 
Jag kan inte andas, ibland kan jag inte ta djupa andetag... Nu tex... Det är bara för att jag tänker på de sakerna som jag egentligen borde prata om men som jag föralltid kommer hålla för mig själv. 
Vad ska det bli av mig? Kommer jag hamna helt åt helvete? Jag är så jävla missnöjd med mig själv just nu. En vecka, två, tre av destruktivitet... Inte fysiskt... eller jo på sätt och vis men jag gör mig aldrig illa på ett snabbt vis, det tar tid coh tillslut är jag så trött och sliten att jag knappt orkar stå upp... Det är konstigt det där...
Det jag bara inte kan förstå är hur man gör för att lita på någon?! Jag vill veta, för jag kan inte... Jag vill vara en sån som människor kan lita på men hur ska jag kunna vara det om jag själv inte litar på någon? Det fungerar inte. 
Varför blir vissa så konstiga efter ett tag med mig? Är det mitt fel? Killar skickar ett meddelande med texter som "förlåt, vi kan inte ses mer, inte på ett tag. Jag klarar inte det." Varför är det sådär? Jag vill ju bara kunna vara vän med folk. Jag vill inte behöva tänka på vad jag säger och gör. Tänk om någon bara kunde förstå att jag aldrig vill någon illa, vad jag än säger. Jag hatar att bli missuppfattad, det tar så mkt energi och end el människor blir irriterade. 
Nu kan jag inte sluta dela med mig av mitt ordbajseri men resten får jag hålla i huvudet annars smyger sig skrivkrampen på..:P