.

Det är inte alltid lätt att vara jag. Mamma sa igår att hon inte förstår varför hon alltid tror så gott om människor tills motsatsen när bevisad för 100de gången. Varför ska det ta så lång tid att inse och förstå? Beror det på att man är dum i huvudet eller att man helt enkelt är en godhjärtad människa? Både och skulle jag vilja säga... Slickar man röv kommer man långt, men det är falskt, visst? Är man ärlig kommer man förhoppningsvis långt men inte lika omgående som med rövslickeri... Helt ärligt så tror jag inte att ärlighet, öppenhet och värme är lösningen bland hästmänniskor. Här ska man köra en annan stil som jag ännu inte lärt mig. Man ska ha den brunaste tungan, och det falskaste leendet. Framgång mäts i tjänster, skitsnack och falskspel. Jag tror inte att jag vill bli en hästmänniska på heltid, jag måste träffa vanligt folk och andas ren luft.