.

Många har den senaste tiden frågat mig varför jag äter så konstigt... Dieten jag för närvarande ägnar mig åt kallas LCHF och utesluter kolhydrater i alla dess former och socker såklart.
Anledningen till att jag väljer att inte äta allt som ställs framför mig är att jag är livrädd att bli ett fetto-fångad i min egen kropp. Hur jävla kul vore det? Och helt ärligt nu, är det inte i ärlighetens namn förbannat mycket snyggare att vara smal än fet? Nu får ni säga vad ni vill om att jag är elak och en dålig förebild för yngre tjejer (jag har hört det förr) men det skiter jag i.
Frågan är: Är jag nöjd som jag nu ser ut?
Svaret är: Nej, jag har många kg kvar att jaga. Punkt.

Sedan blir jag så trött på folk som skyller på att de är feta pga kraftig benstomme, dåliga gener eller något annat smart. Man blir vad man gör sig till, det vet ni va?

Nu syftar jag inte på kvinnor som fött barn, det är en annan sak. Fruktansvärt svårt att gå ner i vikt efter barnafödande och dessutom mindre angeläget då man faktiskt har ett barn att ta hand om.

Men ni feta män med ölmagar å ni feta brudar som jag ser slinker in på gotteposten och kommer ut med djävulens påsar godis. Vill ni vara fast i er egen kropp? Finns det inget i livet ni hellre vill uppleva, istället för att gå miste om så mycket som ni faktiskt gör?

Puss