.

Ibland blir inte allt som man planerar. Jag trillade ner för trappan utanför mitt kära hus och landade med ansiktet pladask på grasmattan och munnen behagade fyllas med alla världens grässorter. Eftersom jag blev lite chockad och arg på samma gång blandades mina skrattattacker med "arg-stön" och en lättare black out. 
jag kom mig inte för att lämna min kärleksfulla position till gräsmattan förän någon står några meter bort och ropar "Ehh, du är okej eller?" 
Då ligger jag kvar (IDIOT) men lyfter lite på huvudet för att se vem som talar... Sedan dyker jag med huvudet igen... Som om jag trodde att han skulle glömma av mig då.

Men vad var det för en fråga då?
Mmm, det är ju ofta "okej" när man ligger raklång och stånkar på gräsmattan klockan 8 en oktoberkväll. 
Vem han var har jag ingen aning om, han åkte utan att presentera sig-konstigt.
 
När han väl hade åkt kröp jag några meter bort för att ställa mig upp bakom ett äppleträd, så ingen skulle se när jag uppstod från det döda. (jag vet inte vad jag höll på med)
Men när jag kröp på alla fyra i min rosa pyamas går pappa förbi, "Vad fan håller du på med?"
Jag svarade inte för jag tänkte än en gång att om jag ligger helt stilla och är knäpptyst så glömmer han av mig. Det funkade även denna gång och han har fortfarande inte frågat vidare om vad som pågick på gräsmattan.

puss