.

Hej mina tjusiga vänner och bekanta. Vet ni vad jag ska börja med? Näe precis.... Jag ska börja göra minst en riktigt god gärning varje dag. Det kan räcka med att säga något bra, eller helt enkelt handla väl.
Jag började igår, då hjälpte jag min bror att röja ur hans hus. Tanken slog mig då att jag nog vill bo därinne när han har renoverat "lite". - Han ska fixa nya tapeter, slipa golvet och annat fint. Badkaret kan vara det som sliter i mig mest. Tänk va skönt jag ska ha det! För att inte tala om sommaren då jag ska ha grillfester på altanen. Det där huset ligger så förbannat mysigt till, när man sitter på altanen så hör man ett litet vattenfall på berget bakom huset och ekar som hänger sig så tjusigt över hus och altan. Jag älskarT.
Jag lägger ut en allmän inbjudan här när jag ska ha inflyttningsfest. Alla får komma!;)

jag har varit på Alleby hela eftermiddagen och fixat med S. Han har flyttat in i sin tillfälliga box. Vi tränade lite också, det ska bli så jävla kul att vara med om den här veckan, I can feel it! Imorgon ska vårt lag "housta" och bjuda på käk. Jag är ju ingen begåvning blans grytor och kastruller men 'jag kan nog hitta ett annat bra område att göra nytta.
Jag vill verkligen inte se bortom den här veckan för då börjar allvaret, dagarna till bal och student går snart att räkna på två händer och till min pappas stora förtret har jag inget körkort i plånboken. Det ska jag fixa, no probs. Efter Scandinavium kör vi hårt!
Jag ska dessutom se till att jag får jobb hela sommaren för att sedan dra långt åt helvete så fort jag är rik och kaxig.

Nu är det dags att packa lite stuff till morgondagen då jag ska slagga på Alleby med alla godingar till folks.

Puss puss, jag tror jag tycker om er, vilka ni nu är:)

Okej babes! Nu ska jag skicka iväg min Shoganan till Alleby för att ha närmare till Scandinavium. Veckan med stort V är igång. ROCK ON! Nu måste jag lasta Shoganan.
Skriver snart igen.
Lots of love♥♥
Annie

När jag hälsar på mina föräldrar för första gången sedan juldagen passade snön på att falla mer än den har gjort sedan 1995 och jag är nu insnöad på landet.

Det som finns att göra här är att titta på politiska debatter från 1990 och fram till idag som min pappa har bandat på super8. och jag upptäckte att sossarna har varit hycklare åtminstone sedan dess. De lämnade över ett land kört i botten 1991 och det fanns då två saker att välja mellan, antingen låta landet gå i konkurs eller låna kopiösa mängder pengar av utlandet för att rädda det monetära systemet som vi har vant oss att leva med.

I debatter sedan dess har sossarna sedan använt borgarnas bristande ekonomiska sinne och på det har de behållit makten trots att de hade en så djupt osympatisk karaktär till partiledare som Göran Persson.

Det blev dock deras fall 2006 och borgarna fick visa sig i högkonjunktur, det resulterade i ett sparsamt och ekonomiskt sätt att föra politik och när lågkonjunkturen kom stod vi oss mycket starka. Under tiden som sparandet pågick horerade Mona Sahlin om hur dåligt Sverige sköttes, pengar inte slösades och man blev plötsligt tvungen att arbeta trots att man inte orkar och när lågkonjunkturen kom skulle det köpas bilfabriker som gått med förlust trots högkonjunkturer.

Nu tack vare att sossarna är korrupta är det min övertygelse att moderaterna är vårat nya statsbärande parti som jag kommer rösta på till dess att de blir lika korrupta av makten som sossarna blev.

/Simon

Kom precis hem från Allbey och har tränat Snoris, han var duktig men jag var värdelös, kul! 
När träningen var över hade snön tagit grepp om oss. Det betydde alltså att vi inte vågade köra med skatten bakom bilen hem så han blev kvar tillsammans med sin mentor och bästis Chack. Nu campar dom så mysigt i manegen:)
Patricia kom med en mycket bra idé förut och föreslog att hon å resten av mina barn skulle städa mitt hus imorgon! Haha, tanken slogs sedan bort för att gruppen av barn inte var enade i beslutet;) Så städa får jag nog göra själv, hehe.
Man kanske borde festa till det lite imorgon för att fira in Scandinavium- veckan eller något. ;)

Nu ska jag prata lite med min facebook och se om den har något roligt att berätta idag.

Puss mina älskade ♥♥♥

Jag har haft en utomordentligt trevlig dag med Pompie idag. Eller jag var nog inget roligt sällskap som det verkar men det var en jävla tur att jag hade henne med mig.
Först stack vi till Lerum och knäckte till min rygg- gött äre:) Sedan stack vi till kungälv och fikade, jag fick i mig två koppar kaffe och ett glas vatten.
Sedan stack vi vidare till maxi och handle förnödenheter, säger man så?
Vad gjorde vi sedan? Jo vi stack upp till sjukhuset och jag hade min livs värsta halvtimma någonsin (kanske inte, men nästan). Jag var nästan folkskygg och funderade på att öppna dörren till psyket och skriva in mig istället för att göra en ryggundersökning.
Undersökningen gick väl bra förutom att jag var så jävla splittrad och började garva som en idiot när doktorn klämde på min kropp, högt och lågt. Det uppskattades INTE.
På vägen hem vrålade jag ikapp med Gavin och Emelie förökte hitta sina öronproppar utan framgång.
Nu ligger jag här och ska snart gå ut för att göra iordning min stjärna så han kan få träna lite ikväll. Vi ska även investera i en finfin sadel på vägen till träningen. Har jag råd med det? Näe exakt, jag har världens bästa människor i min omgivning som hjälper mig.
Puss for now

And now, the end is near, so I face the final curtain. My friends, I'll say it clear; I'll state my case of which I'm certain.
I've lived a life that's full - I've travelled each and every highway. And more, much more than this, I did it my way.
Regrets? Yeah I've had a few, but then again, too few to mention. I did what I had to do and saw it through without exemption.
I planned each charted course - each careful step along the byway, and more, much more than this, I did it my way.
Yes, there were times, I'm sure you knew, when I bit off more than I could chew, but through it all, when there was doubt. I ate it up and spit it out. I faced it all and I stood tall and did it my way.

I've loved, I've laughed and cried, I've had my fill - my share of losing. But now, as tears subside, I find it all so amusing.
To think I did all that, and may I say, not in a shy way - Oh no. Oh no, not me. that was my way.

For what is a woman? What has she got? If not herself - Then she has naught. To say the things she truly feels
And not the words of one who kneels. The record shows I took the blows
And I did it my way.

I'm the fight and the dance. I am heartbreak♥ and romance, the feather and the stone... I feel crowded and alone

Jag har sån jävla tur folks. Jag har världens bästa psykolog till vän. Tänk att folk på baksidan landet har kvalitéer ändå va;)
Nu kan jag ju verkligen inte klandra mig själv för något, det är som att jag helt enkelt aldrig har gjort ett fel;)  SÅ är det ju såklart inte men i dagens läge är jag väldigt oskyldig.
Jag pratade lite med Natta också hon sa bara "äntligen", vad betydde det? Betydde det att hon tycker jag har varit en feg jävel tidigare, att hon har väntat på att jag ska sluta bli trampad på...
Nu kör vi! Jag måste ju vara ärlig och berätta, någon gång ska man straffas för sina synder... Tiden är inne snutt.

Folk kan tyckaprecis vad dom vill om mig just nu. Jag nickar och ler. Säg att jag är dum i huvudetoch egoistisk - nickar och ler. För jag vet så väl att det inte är JAG som har de största bristerna.. jag kanske har gjort något jag kommer ångra, men det tror jag knappast. Jag känner mig nöjd, för nu är det dags att jag slutar känna mig lurad. Payback is a bitch

Jag har inte sovit många timmar i natt men tror ändå att det har varit ganska bra. Först låg jag och grubblade, ångesten var skitjobbig. Vad hände sedan? JO, plötligt tänkte jag på att jag egentligen inte behöver sakna någonting, jag tänkte på allt dåligt och att jag bara är 19 år, hallå! Jag har varit helt hjärntvättad. Ingen i den där positionen ska kunna ha mig i ett sådant obehagligt grepp, 19 jävla år. Hahaha, varför bryr jag mig? Jag har ju för fan hela livet framför mig. Varför har jag inte tänkt på allt detta förut?
Jag kom till ett läge där jag insåg att jag på något vis är värd bättre, att jag bara plågar mig själv med att hålla kontakten med folk som gör mig illa.
Vet ni vad som var nästa naturliga steg i proceduren? Att ta bort kontakten ur mobil och från msn. Det betyder att jag inte alls är tillgänglig på samma sätt, nu finns det inte mycket som påminner kvar. Om en månad kanske jag inte ens skänker en tanke åt det hållet, hoppas det. För då blir allting bra igen:)

Jag har ju så mycket annat att se fram emot nu. Scandinavium, studenten, balen, england x2, sommar med mina bästa, utlandsresa med en mycket noga utvald person, fixa lägenhet, leva livet som jag borde med tanke på min ålder;)




Hoffmaestro

Förlåt för mitt dåliga språk tidigare. Jag mår ungefär lika bra som en överkörd höna

Hey there... Idag är jag lite nere, av flera anledningar. Dels är min praktik över och jag kommer sakna folket så hemskt mycket. Sedan känner jag mig än en gång blåst på min egen värdighet.

Ibland säger jag saker för att verka förnuftig och tillmötesgående utan att tänka på hur jag själv känner och mår, mest för att göra personen framför mig nöjd. Härom dagen var det precis så. Jag kan inte direkt skriva VAD det handlar om eftersom jag inte vill hänga ut personen (för jag är så jävla dumsnäll men vill egentligen inget hellre än att spy ut allt).
jag hade tillbringat för mycket tid med fel person och började helt klart gilla läget, gilla livet. Jag studdsade fram genom livet, trodde jag, en stund iaf. Sedan får jag reda på att fanskapet tänker köra över mig igen och igen och igen och igen!
Antagligen för sin egen njutnings skull och för sin egen feghets skull.
Jag blir så jävla sårad för det är inte första gången vill jag också betona. Fan vilken käck brud jag är att lattja lite med. Inget snack i världen kan få mig att tro på dina så himla djupa ord. Och vem i helvete är person att skriva om otrohet på sin facebook? Din jävla idiot.
Jag bubblar över av hatkärlek som helt klart består mest av hat.
Varför ska han låtsas bry sig om mig? Det är den stora frågan. Jag kanske verkar ta lätt på saker men vilken människa hade inte mått dåligt av det här? Jag mår så jävla dåligt, hade du brytt dig det minsta så hade du inte skickat sms som vanligt, precis så som du alltid gjort.
Jag borde egentligen inte beskylla mig själv för någonting, det gör jag ändå, men man börjar ju undra? Har jag gjort mig skyldig till att bli behandlat såhär? Svaret: Nej! Inte ens min värsta fiende önskar jag detta.

Det handlar inte om svartsjuka utan snarare mänsklighet... Jag verkar inte ha något mänskligt värde, kanske är jag mer som en hund.
Snälla någon, hjälp mig att släppa taget, hjälp mig att säga vad jag tycker och tänker, ge mig mod att spotta på den som borde ha det.
Och ingen, ingen, ingen hör någonsin av sig till mig igen om den kan tänkas såra mig. Inte en jävla gång till.
Hjärtat, man kan inte ha två kärlekar förstår du.

Det är svårt att förklara varför jag plötsligt känner att jag måste lyssna på Ted "tönt Gärdestad. Det kan helt klart bero på att jag får en känsla av när jag och mamma städade huset tillsammans när jag var liten (jag stökade mest ner) och gapade till Ted. Jag kunde inte texten men hittade på egna till alla melodier, mamma skrattade alltid åt mig då. Vi hade det så mysigt på den tiden, jag och mamma, medan vi väntade på att Simon och Albin skulle komma hem från skolan.

Apropå ingenting har jag tänkt väldigt mycket på min farfar det senaste, han hade nog varit stolt över oss om han hade levt idag, det tror jag allt.
Jag kommer ihåg dagen han dog  så väl. Jag var hemma med mamma. Simon och Albin var i skolan, jag tror att jag var 5 eller 6 år. När mamma berättade för mig att farfar inte finns mer så ryckte jag på axlarna och studdsade iväg på min käpphäst i vardagsrummet.
Sedan åkte vi och hämtade mina bröder i skolan och när dom satte sig i bilen berättade mamma för dom "farfar finns inte längre, han somnade in igår och finns bara i himlen nu". Båda två började gråta och var helt förstörda. Först då insåg jag att något hemskt hade hänt, aldrig tidigare hade jag medvetet varit i kontakt med något som kallades döden och "inte finnas mer". Jag förstod ingenting, jag skulle ju ändå gå bort till farfar senare och få en isglass som hade blivit förstörd för att frysen stått öppen för länge en stund för ett tag sedan. Sedan skulle jag och farfar lära mig att dricka kaffe. Jag hatade kaffe men älskade farfar, jag drack mest för att han sa att jag var en "stor och redig tös" då. Han visste nog att jag tyckte det var jätteäckligt men jag ville ju inte göra honom besviken, jag ville ju vara hans rediga tös. När han ville ge mig sockerdricka i utbyte mot kaffet (som var min favorit) tackade jag nej, för jag var redig och drack kaffe istället. Sedan skulle vi åka flakmoppe till kyrkgården och sätta blommor på farmors grav.

Trots att jag hade stora planer för mig och farfar samma dag insåg jag att det nog bara var drömmar. Jag skulle inte få träffa min farfar igen och först när jag såg mina bröder och deras rödgråtna ögon blev jag helt förkrossad och började gråta.
Vad jag funderar på nu är om jag ens förstod DÅ eller om jag grät för att dom grät. Jag vet inte men vad jag nu vet är att jag har varit i kontakt med döden FÖR mycket.
Jag önskar att jag fortfarande kunde hoppa iväg på min käpphäst och tralla på Ted Gärdestad när någon försvinner, istället för att bli ett vrak. Jag tror farfar skrattade åt mig näe han såg min reaktion, om han såg den.

Icke picke pö. Här går det inte som det ska alltid. Sitter i skolan och kom just på att jag har glömt av att man måste gå på en del lektioner trots att man har praktik. Mitt liv har struktur 0,00. hemma är jag snurrig, på praktiken är jag snurrig, i stallet är jag snurrig, hela jag är snurrig och det tar på mina krafter att inte ha ordning på någonting. Jag vill hoppa av skolan med en gång. Jag orkar inte mer! På torsdag ska någon människa försöka få ordning på min rygg som BARA krånglar. Undrar om det finns människor som kan få ordning på ens liv på samma sätt som han ska pussla ihop ryggen? I så fall skulle jag anlita den människan vad det än skulle kosta mig. FAN,  jag måste få ro i mig själv men det går inte. Alla ser framåt medan jag ser bakåt. Mest av allt står jag bara stilla i livets gilla gång.
Jag är glad att jag ännu har mina gymkhanaträningar som ändå håller någon slags struktur på veckans dagar. Annars är det inget alls. Hur ska jag göra efter skolan? Hur ska jag få jobb? Hur ska jag ha råd  med ett boende?
Någon som vill byta bort sitt liv mot mitt för ett tag?
Puss

Ja, det var ju längesedan jag skrev här och det har olika förklaringar men jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mitt dåliga uppdaterande.
Jag funderar på hur mycket sorg en stackars människa kan tåla. Människor verkar ju ta livet av sig för minsta lilla medan andra verkar utstå alla helvetets motgångar. I hur stor utsträckning lever sorgen kvar hos människan resten av livet? Det är helt ofattbart hur en del människor fortfarande kan leva sitt liv som "vanligt".
Nåväl, nu ska jag försöka få tag i en sadel som passar Shoganan. Genant att behöva låna pengar av någon för att ha råd med den där jävla sadeln. Jag behöver den till Scandinavium och egentligen till träningen på torsdag redan. Hur ska jag hinna?
Har jag berättat om den heta snubben på jobbet förresten? Det var heeelt absurt! Jag får se om jag kan skriva om detta lite senare, nu ska jag försöka vara lite social med mina gäster, Eva-lena och Jocke.
Puss

Om man är så arg, förtvivlad och tom att man har ont i huvudet och skakar. Behöver man skriva ett positivt inlägg då?
Varför ska jag hela tiden stå och vara tacksam? Trots att folk slänger skit i ansiktet på mig? Hur kan jag då kallas otacksam? Varför skiljer inte idioterna på sakerna? JA! Jag VAR tacksam för allt som gjordes. JA jag blir ledsen och arg när jag hela tiden får höra vilket svin jag är och att jag ska dra. Jag hade GÄRNA stuckit för längesedan om jag hade kunnat. Ni anar inte hur många gånger om dagen jag funderar på hur det skulle vara möjligt att dra härifrån.
Var ska jag bo? Hur ska jag få en billig stallplats till Shoganan? Hur ska jag bli av med resten av hästarna? Ska jag skänka bort min älskade Bettan och sälja Bayley för en billig slant? Hur ska jag ha råd att betala resten av körkortet?
Jag försöker hitta lösningar på det HELA tiden men jag kommer inte fram till något. Snälla tro mig, hade jag haft en enda liten möjlighet så hade ni verkligen sluppit min otacksamma, otrevliga, tjatiga, flummiga attityd. Jag hade mer än gärna sluppit se er på väldigt länge också, men tillåt mig att hålla mig i bakrunden några månader till så ska jag försöka lösa något, för jag står ut lika lite med er som ni gör med mig. Jag ber om ursäkt att jag har tagit plats i familjen, verkligen, förlåt!

Skoola! Här sitter jag i min ensamhet. Resten av klassen har stuckit hem och jag väntar på att få ta bussen till gruppboendet för att säga hej till mina små vänner. Det ska bli SÅ kul att se dem igen, ni anar inte:)
Min födelsedag har gått mer än halvvägs och det känns som vanligt. Ingen bomb har träffat mitt huvud, ingen har grattat mig mer än Leia (vilket hon gör varje dag, spelar ingen roll om jag fyller år eller ej). När jag kommer hem ska jag se till att det blir trevligt för mina små besökare, Natta & CO ska göra en liten visit ikväll.
Jag sitter med en klump i magen, varför? -Jag vet inte! Det ska ju inte vara såhär riktigt. Tusan!

Undrar om jag hinner ut en liten sväng med min favvoponny, han har tydligen en förbannad träningsvärk efter gårdagen men det var det värt, säger Showgun.
Jag kom förresten på igår att jag varken haft hjälm eller ridbyxor på två månader. Jag har ridit i mjukisbyxor och mössa, det var konstigt. Problemet var att mina ridbyxor hade möglat eller nåt, för när jag skulle dra på mig braxerna så var resåren sådär "knakig", ni vet, och hela grenen på byxorna sprack. Det tyckte jag var förbannat kul så jag drog ännu mer och blev aldeles till mig av att förstöra mina favoritbyxor. Ännu roligare hade helt klart varit om det hade spruckit i grenen under träningen, då hade jag gillat mig. Fan va kul! Tyvärr hann jag hitta ett par andra ridbyxor som var hela och fräscha så det blev inga spruckna byxor på träningen after all.

Varför sitter jag och skakar? Beror det på mitt överdrivna kaffedrickande idag tro? Eller på något annat? Jag är hyper i vilket fall som helst.

Tänkte att jag kör ris och ros idag.

Dagens ros: Till mina fina vänner i klassen som lyssnar på allt mitt tjöt.
Dagens ris: Att jag fyller år utan att bry mig...

Idag får det bli en hästadag på bloggen. Mest häst iaf. När jag kom hem idag skulle jag brodda av Shoganan inför gymkhanaträningen och vad möttes jag av? Ett rent helvete! Broddarna satt som fastsvetsade och jag hade både träningsvärk, olidlig smärta och en andning som kunde liknas vid ett maraton när jag slutligen var klar. Träningen gick trots allt bra, Shoganan gjorde sitt absolut bästa, men kondisen kunde helt klart varit bättre...

Idag kan döden ha varit på min skola. Jag vet inte säkert men det verkar så. Det var så förbannat tråkigt och jag var på dåligt humör hela dagen. Min fröken Maggan däremot hade lovord att tilldela mig?! Undrar vad som flugit i henne på senare dar.
Jag fyller år om 10 minuter, är det kul? Näe inte alls. Jag är faktiskt lite deppig. Inte pga födelsedagen tror jag, kanske lite därför men jag känner mig allmänt nere. Bäst att inte sriva så mycket idag för då lär jag sänka antalet läsare med 100%.
Puss och god natt mina kära och okära.
(Jag blir mer deppig av låten nedan, vill ni joina ska ni lyssna:))

Är det okej att tycka att de där ungarna i "jag vill bli stjärna" (eller vad fan det heter) är förjävla töntiga? De flesta iaf. Jag tycker riktigt illa om de där lillgamla små äckelbarnen som tror att de redan är stjärnor och bäst i världen. Ungarna är för fan bara 11 år ungefär. Uschiamig!
Tack för kommentarerna förresten, nu blev jag mycket mer motiverad att fortsätta uppdatera förstår ni.
Angående kommentaren om min nakenchock i stallet så måste jag ändå försvara mig och säga att det bara var ännu ett trick för mig själv att tycka ännu sämre om vintern. Tur att jag har positiva vänner iaf:) men vad vore min blogg utan alla mina negativa tankar? Skulle ni tycka det var kul om jag var löjligt positiv ett helt inlägg? I så fall ska jag ge er ett helt inlägg med positiva meningar. Är inte det min grej att vara lite av en surfjolla som man kan sitta och störa sig på under tiden man läser bloggen? Jag hoppas det:)
Jag önskar för övrigt att jag kunnat gå ut med min kära klass i helgen för att fira min nfödelsedag lite men som ni snart ska få läsa så finns det ETT krux. Jag har 9,37 kronor på mitt konto! Hey var är festen? Jag bjuder laget runt! Näe, tydligen inte. Jag bjuder inte en jävel, inte ens mig själv:(

På lördag klockan 15.00 ska jag ha en liten sammankomst hemma hos mig, då kommer mormor och säger grattis till mig, precis som mina senaste 18 år. Hon är snäll min mormor, jag tycker om henne väldigt mycket och hoppas hon vet det. Jag tror inte att hon läser min blogg (hon vet nämligen inte vad en dator är) så jag måste berätta för henne på Lördag, att hon är min bästa mormor.
Speciellt gullig är hon när hon säger att det ser ut som att någon har spottat snus på Chack (hästen jag tävlar ibland). Hon undrar varför jag aldrig borstar mina hästar. Problemet är då att Chack är prickig, de där prickarna GÅR inte att borsta bort för de är nämligen hans färg. Jag berättade det för mormor men då tyckte hon att jag skulle ta en annan häst eller måla om honom. "Det ser ju inte fint ut på kort med en smutsig häst" säger mormor, då säger jag än en gång att "Han är INTE smutsig mormor!"

Här är en bild på Chack "den smutsige"

Here we go again. Jag skriver i denna förbaskade bloggen trots att ni inte kommenterar, ska det vara så? Är det verkligen rättvist?
Jaja, ni gör väl som ni vill era muppar:)
Äntligen har jag tagit mig hem från kungälv, det är kallt och jag är lite upp- och ner i mitt kära humör. Ena stunden hoppar jag runt som ett barn på julafton, nästa sekund sitter jag ensam i skolans kök- blickar ut över det "vackra" vinterlandskapet och blir så jävla förbannat att jag lever i helvetets vinterland. Sedan är jag glad igen- ställer mig på bordet och dansar tango med en sopkvast. Det tär på mina krafter att hela tiden bestraffas med dessa känslostormar.
Just ja! Igår när jag skulle kvällsfodra hästarna så hade jag glömt att man inte skulle duscha INNAN man begav sig till stallet för nattningen. Jag blev då arg på mig själv och tänkte bestraffa mig själv genom att gå ut PRECIS så som jag var klädd, nämligen Bh och trosor. Jag lyxade ändå till det lite och stack in fötterna i ett par flipflops. Jag fodrade alltså hästarna i denna utstyrsel och OM vi någonsin haft en våldtäcksman i Lycke så har jag nog skrämt iväg honom för all framtid nu. Ni kan tacka mig för att ni slipper bli våldtagna hemma hos mig alltså:)

Jag vill förresten ha en stor häst att hoppa lite med. Hur löser vi det? Jag är sååå sugen att sätta igång med hoppningen igen.
Över till något annat- pappa är på hockey ikväll och jag får kolla på paradise hotel utan att någon tjötar om att allt är regisserat. Han tror att deltagarna har manus, rädda mig!
Jag kanske uppdaterar lite senare om någon jävel läser bloggen och kommenterar vill säga. Annars tänker jag strejka!
Pusspuss maj darlings!

(Sofijaarvidsson.blogg.se- Hon har fixat min snygga blogg:))

Vad nu då? Dagen har snart övergått till natt och jag har inte fått ett vettigt skit gjort, känns det som. Jag var i skolan och genomled ännu en fruktansvärt seg dag. När jag kom hem från skolan efter en helvetes bussresa med en buss som inte kom. Alltså inte en bussresa alls, utan bara kyla som attackerade min arma kropp.

Sedan jag kom hem har jag stylat upp Shoganan och Bella till den milda grad. Nu glänser de som stjärnor i stallet;)

Fan va "efterlyst" är töntigt! Jag blir galen! Tv4 får ju hela grejen att verka som att människorna aldrig setts förut. Problemet är att det är för genomskinligt att de vet att deras dotter (i detta fall) ska komma. Annars hade tv4 aldrig satsat på det. De skulle inte åka till Polen utan att vara säkra på att finna den de letar efter, herre gud.. Ändå ska pappan stå där och verka förvånad när TV-teamet öppnar dörren och säger att hans dotter är där och vill träffa honom. Herre gud! Han är ju ingen skådis! Det syns ju att han har väntat på dem.
Jag blir så trött.
Snart blir det Paradise hotel, då blir jag glad- eller arg. Det vet man inte än, men jag kommer sitta och prata med TVn i hopp om att deltagarna hör vad jag säger. Jag försöker hjälpa de snälla att göra rätt beslut. Ibland slår jag TVn när idioterna spelar spelet rätt. Då blir pappa arg på mig, när jag slår på hans nya TV.