.

Nu ska jag göra mitt bästa för att få ett positivt inlägg skrivet:) Träffade Andrea på bussen förut och insåg att jag verkligen har saknat henne. Hon växer fortfarande så mycket i mina ögon, hur det nu är möjligt att växa mer?! Jag fick iaf prata av mig en stund om än lite kryptiskt eftersom hela bussen verkade nyfikna.;) Allt känns lite bättre nu och jag tror att jag är redo för nya tag. Visst kan man känna sig kränkt om man i samma mening är "förbrukad" men jag är klar med det där nu. :) Nu ska jag ragga järnet och hitta min drömprins som jag ska köpa volvo, hus och hund med, sedan ska vi göra massor av barn, eller träna på att göra barn. Hahah, näe nu skojade jag allt men det är iaf dags att gå vidare och vara lite mer seriöst. Jag är klar med tramset nu, dags att bli en stor tjej. Man kan väl ändå festa som en idiot, ställa sig in hos folk, räkna gratisdrinkar, dansa på borden, göra sjuka överenskommelser med fulla vänner, skratta högt åt människor som gör en på gott humör, prata bebisspråk med hästen, vara löjligt förtjust i att åka pulka i branta backar? Allt detta kan man väl bevara trots att man behöver bli en stor tjej på andra plan? Skit samma, jag kommer aldrig bli SÅ stor att jag slutar latja med allt som går att latja med.
Jag och Andrea bestämde att vi ska sätta oss och prata över ett par flaskor vin någon dag. Jag orkar inte bära på allt själv mer, det måste ut! Jag har varit tyst för länge och innan jag kan gå vidare på riktigt måste jag lätta lite på trycket. Jag ser fram emot att sitta lullig tillsammans med Andy och skratta tillsammans åt saker man kan skratta åt och gråta över sådant som måste gråtas över. Hon förstår mig och det är så jävla skönt!

Antingen lär man sig spelreglerna eller så ser man till att ta sig ur spelet innan det gått för långt, det har gått för långt. Det tredje alternativet är sista utvägen på allt. Det tänker jag inte ens nämna något vidare. En dag står man med ena foten i vad man trodde var tryggheten själv och andra foten mitt i spelets gång, problemet är vid den här tidpunkten ytterst litet då man lutar sig mot trygghetens ryggstöd. När man sedan inser att ryggstödet börjar vika sig bakom en och när man vänder sig om för att se vad som händer står tryggheten i en annan kostym, nämligen ännu en spelpjäs. Det är då man blir ledsen. Så jävla ledsen och framför allt ostadig, benen viker sig och man trillar med ansiktet ner i asfalten gång på gång tills man slutligen hittar något nytt att luta sin ömma rygg mot. Man är förlorare i livets spel så länge ryggstödet har en annan skepnad. När den räddande ängeln sedan dyker upp och står bakom en i vått och torrt, med armarna för alltid lindade runt ens kropp. Då är man nära mål i spelet. Jag väntar på min ängel

idag var det julmys på alleby. Shoganan skötte sig galant på uppvisningen (inte). Han var en riktig korkskalle, men jag gillar honom lite ändå. Efter vår uppvisning ville Jocelyn, 3 år rida på shoganan. Sagt och gjort. Jag och ylva höll i henne samtidigt som jag ledde hästen. Problemet uppstod när Shoganan insåg att han hade ett litet barn på ryggen, då blev han livrädd och kastade av det stackars barnet som grät i ren skräck. Tack så jättemycket för en fantastisk dag Shoganan:S Hrmmpft! Igår hade jag lite mysig här hemma också. Det är alltså mysigt mest hela tiden now a days:D.
Och nästa helg.... TADAA.. Åker mamma och pappa till Tyskland med pappas företag, vilket i sin tur betyder att jag får ha gården för mig själv. Det känns inte helt tråkigt faktiskt. Konstigt att jag blir så glad för två dagars egenbestämmande;)
Ibland när jag dricker alkohol ska jag hålla på att ta konstiga egobilder, kanske är det då jag lever ut min fjortistid.. Haha. Fan! Jag kom just på att det är skola imorgon, vad hände med helgen förresten? Fan, och nästa helg när jag ska få vara alldeles ensam ska jag ju JOBBA! Hur tänkte jag där? Näe nu blir jag sur! Dumma! Hejdå!:(

(Mina egobilder kan skådas nedan) Hehe

VEM sa en gång att tjejer är svåra att förstå sig på? Jag måste verkligen säga att det är så jävla ömsesidigt. shit! Jag höll just på att publicera hela storyn som jag inte förstår mig på men det är nog dumt eftersom vederbörande kanske läser en vacker dag. Haha nåväl, ni snubbar är minst lika konstiga som oss, thats for sure. Ikväll sitter jag hemma och möglar (ovanligt) för imorgon ska vi ha uppvisning på Alleby, hade väl kunnat tänka mig något annat om man säger så. Bara att gilla läget antar jag. Nästa helg drar mamma och pappa till tyskland iaf. Det betyder att jag har hela gården för mig själv. BIG partY? Eller kanske utgång så det smäller om det? Vi får se pojkar.
puss! Love

Gud vad svårt jag har att skriva idag. Jag är helt knäpp, antagligen pga för mycket kaffe. Jag har tagit igen två veckors icke-drickande på bara en dag. Jag är en duracell-kanin! Kom precis in från stallet, har varit ute på en grym tur med Shoganan. Jag satt och funderade på varför just JAG skulle ha sån djävulsk tur att få just honom. Hur kunde han bli SÅ bra? Tänk så många människor som försökt få mig att sälja honom. 250.000 kronor för honom? Det är vad en mamma ville ge för honom som hopp-ponny. Jag hade kunnat sälja honom och gjort något riktigt bra för pengarna. Usch, det är jobbigt att ens tänka på honom hos någon annan. Jag skulle aldrig någonsin klara av att se honom åka härifrån för alltid.
Det kanske är väldigt egoistiskt att tänka så- jag har hört det förr. "Varför låter du inte en liten tjej eller kille få ha lika roligt som ni haft under era år?" jag unnar alla att ha en sån stjärna men varför ska jag göra mig av med mitt enda ljus? HUR mycket roligt skulle jag kunna göra för mina papperspengar? Och hur kul skulle det vara när jag bränt alla pengar på skit? Han skulle kunna komma hur långt som helst i hoppningen med en liten ryttare som fixade det. Men skulle den personen ha lika mycket glädje av honom som jag har? Trots att jag inte utnyttjar all hans kapacitet? Detta kan jag diskutera med mig själv hur länge som helst men slutsatsen är ändå att han stannar hos mig för alltid, det är inget tomt snack ska ni veta guys.

Jag undrar hur jag är funtad på riktigt. Jag önskar jag hade haft det på ett papper framför mig.. så jag slapp vänta på allt konstigt. Då kunde jag förhindrat allt istället.
Nåväl, idag har jag jobbat på Tofta i cafét. Helt okej, fast jag blev galet trött i slutet, så är det om man är van vid att vara ute i friska luften. För övrigt är jag redo att bege mig ut på krogen igen.. Nästa helg är det dags tror jag bestämt... Jag måste ut och träffa lite nytt folk innan jag gräver ner mig här.
Over and out party people

Schh. Så! Perfekt! Nu slog mig plötsligt suget att skaffa barn. Det skrämmer mig mycket att barnet lockar innan jag har någon att göra det med. (haha) Kanske ska jag vara med i bonde söker fru nästa år? haha. Jag är bonden då alltså. Ganska bra idé egentligen. Bjuder in massa starka killar som kan fixa och trixa lite medan jag ligger på latsidan och pimplar drinkar. Jag ska överväga tanken, min Mr right måste finnas.:) Puss

Jag är helt gråtfärdig. Tack, tack, tack alla mina älskade som ställer upp för mig. Idag var jag på middag med några av er och allt känns så mycket bättre för en stund. jag behöver inte vara någon annan än mig själv. Jag var nog inte det roligaste sällskapet idag, men ni ska veta att det är så skönt att ha er omkring mig. Jag vet inte hur jag ska göra för att visa all kärlek jag känner för er i detta nu men jag SKA visa det på ett sätt som ni aldrig glömmer, snart. Jag önskar att jag kan vara med och skratta åt allt roligt snart igen, ni är den bästa medicinen, avsked den värsta.

Hur ska jag göra för att komma förbi den där spärren jag har. När jag kämpar för att få någon, jag gör allt och när jag tillslut lyckas (mot alla odds) så är jag inte så intresserad, då är det jobbigt att prata i telefonen, svara på sms och hänga tillsammans. Förlåt mig! Jag ska verkligen skärpa mig, du är antagligen för bra för mig ändå. Fast om jag blir BÄTTRE så kanske det matchar bättre, jag ska göra allt för att inte mista NÅGON mer i mitt liv.

Lots of love

Fast vi båda vill, mer än någonting annat, så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan.

hur gör man för att glömma och gå vidare? Jag vet att folk tänker att "jadu annie, du är ju bara 18 år och detta är bara början". Men jag har upplevt mer än ni någonsin kan tro. Jag har inte bara varit en trogen hästtjej. Konstigt hur någon kan sätta så stora spår hos mig. jag trodde det var omöjligt. Och varför händer alltid jobbig skit i November, dödens månad? jag börjar se ett mönster. Hoppas detta för något gott med sig... Annars vet jag inte vad jag gör.

Fan! varför skriver jag alltid här när det är deppigt? Jag undrar varför jag gråter, inte fan är du värd att gråtas över. Jag tror att det är för att jag just insåg att det här var slutet på en vänskap som funnits länge, länge. Varför just nu? jag orkar inte:'(

Tänkte uppdatera här lite snabbt innan jag går vidare i livet... (Kan man säga så?) I helgen gick lag-SM av stapeln och vi slutade som vinnare:) Very niceee! När vi sedan käkade segermiddag fick vi reda på att Nisse har varit så nöjd med oss att vi ska få rida Scandinavium också:) I februari är det alltså dags! Faaan va kul! =D Så! Nu går jag vidare för idag.
Puss puss (Kom och heja på Scandinavium)

Nu är det söndag, tråkigt. En helg utan party:( Jag har iaf varit i Småland och visat MG vilket uppskattades väldigt mycket så förhoppningsvis kommer lite ryttare därifrån och tävlar nästa sommar:) Shoganan var med där nere och skötte sig superbra. Natta var med och det var mysigt att hänga med henne en helg utan att det var något särskilt.

Sedan har jag det lite jobbigt med en människa som borde stå mig nära men som kan göra mig så arg att jag bara vill hålla mig långt, långt borta:( Jag börjar lipa hela tiden för att helvetet beter sig som ett jävla as.

Det är inte alltid lätt att vara jag. Mamma sa igår att hon inte förstår varför hon alltid tror så gott om människor tills motsatsen när bevisad för 100de gången. Varför ska det ta så lång tid att inse och förstå? Beror det på att man är dum i huvudet eller att man helt enkelt är en godhjärtad människa? Både och skulle jag vilja säga... Slickar man röv kommer man långt, men det är falskt, visst? Är man ärlig kommer man förhoppningsvis långt men inte lika omgående som med rövslickeri... Helt ärligt så tror jag inte att ärlighet, öppenhet och värme är lösningen bland hästmänniskor. Här ska man köra en annan stil som jag ännu inte lärt mig. Man ska ha den brunaste tungan, och det falskaste leendet. Framgång mäts i tjänster, skitsnack och falskspel. Jag tror inte att jag vill bli en hästmänniska på heltid, jag måste träffa vanligt folk och andas ren luft.

Motbjudande människor samlade på en plats. Bra att det är samlat så man vet vad man ska hålla sig borta ifrån. Det hade kunnat vara så enkelt att vara snäll men en del har begåvats med elakheter ut i fingerspetsarna. Äckliga människor förtjänar varandra, andra har svårt att förstå tankegångarna. Vet varför vi inte har där att göra. En kryddad optimism med tankar på motsatser är skrämmande för en vanlig människa, ni där kan ert språk. Vi vanliga tror gott om människor, vi är uppfostrade att ge en andra chans, lita på och tycka om andra. Det finns inte för er. Jag är mest ledsen att ni lever i det och inte kommer ta er ur det. Så ledsen för eran skull och för de som råkat ut för era mindgames.

Som om det inte vore nog med alla projekt jag redan har? Hmmmm, Jaja nu är det så dags att börja ta tag i projektarbetet i skolan. Jag ska ge mig på Rebecka Hagström och försöka lära henne något på en begränsad tid. Phuuu, känner mig stressad, inte för att jag inte kommer lyckas men för att jag har en jävla massa annat att göra OCKSÅ! Well, hon ska få bekänna färg iaf:)

Har varit ute och ridit i skog och mark på Shoganan idag tillsammans med Ellinor och Emelie:) Myspys.se. Sedan red jag Bellabong en stund i padocken, tränade lite svängar och sådär, hon skötte sig utmärkt måste jag säga.
Annars har det inte hänt så mycket idag, mamma kallade mig fär käckebenny vilket jag och många fler kan skriva under på är det töntigaste man KAN bli kallad för, RIS till henne för det.
Puss

Okej, jag har fått önskemål att skriva oftare här på bloggen, eller snarare klagomål på att jag aldrig skriver. Så nu tar jag tag i det för en liten stund. Tycker sällan att jag har något intressant att dela med mig av men visst, skriva ska jag.
I helgen har jag både festat, tränat och tävlat. Man kan med andra ord säga att jag har avklarat allt det mitt liv består av på bara tre dagar. I fredags var jag ute med Linda, Charlotte, Linda och Daniel. Det var himla trevligt förutom att jag vaknade upp med en massa överaskningar på lördagen:S.
Igår var det tävling på GFRK- kval till hästfocus som går samma vecka som Scandinavium, vi vann och Hålta 2a. Bra dag med andra ord. Det bästa av allt var att Shoganan skötte sig exemplariskt.

Nyhet 1: Jag har ju praktiserat i fyra veckor på ett gruppboende för utvecklingsstörda. SJUKT roligt jobb! Jag bara älskar både personal och brukarna som bor där.

Nyhet 2: Shoganan var hos klädaffären i lördags, han fick ett nytt stalltäcke som inte ska ge honom skav. Plus att han fick massa gott nytt foder (kanske kan jag få honom att lägga på sig lite nu), en spray som jag ska spraya honom med så han inte ska få skav och en gosig "sås" till kraftfodret=) Jag och hon som sålde grejerna har eventuellt en plan. Det kan bli grymt, ni får veta när och om vi lyckas genomföra det.;)

Nyhet 3: Vi håller på att starta en ny ridklubb här ute i Lycke, eller ja, vi har varit här och börjat spåna iaf. Hoppas att man så småningom kan starta ett gymkhanalag kanske:).

Ska försöka skriva snart igen. Pusspuss

Varför har alla någon de litar på till 100%? Eller har alla verkligen det? Jag har det då verkligen inte.
Höstdeppen återkommer i år igen, det börjar bli tradition

Har varit på läger med min kära klass, ettorna och tvåorna. Det var något av det tråkigaste jag utsatt mig för, men man ska lära sig att ha tråkigt ibland också... Nu är jag precis hemkommer och är så in i helvetes trött. Jag är på tok för trött, orkar inte ens gå och lägga mig. Lyssnar på Eric Hutchinson - you don´t have to believ me. Jävla tryck den grabben har i rösten. Ball låt! (Lyssna lite på "pulp" också om ni inte har något att göra). Nu ska jag försöka masa mig till sängen och sova lite.. Puss på er

Ligger i sängen och kom på att jag borde skriva något här, men min hjärna är helt tom på något vettigt. Jag har därför ingen aning om vad jag ska skriva om. Var i skolan från 9-halv sex idag. Så förbannat tråkigt. Hade en håltimma på tre timmar innan sista lektionen. När jag väl var klar med min monsterdag skulle jag möta pappa på kungälvs trä för att sedan åka med honom hem. Jag gick bort till trähandeln efter att ha sagt hejdå till sandra. När jag väl var där och försökte fördröja tiden ställde jag mig och kollade på lite garderober och sånt, ganska roligt tills jag inser att sömnen är väääldigt nära, jag somnar i princip stående. Jag hittar en liten låda att sitta på och somnar som en stock efter en halv sekund. Där satt jag ett tag (hur länge vet jag inte) tills en kille i personalen kom och petade på mig "jag tror du ska vakna nu, det är bättre att du går hem och sover i din säng." Då jag är helt yrvaken och knappt vet var jag är ställer jag en något korkad motfråga "ni har ingen säng som jag kan låna här då? Ni har ju kök, garderober och hela kittet." Sedan fick jag gå ut och som tur var stod pappa där ute och väntade på mig. Jag ska inte återvända till trähandeln på ett bra tag. I så fall endast iförd spionkostym.