.

Vem har tagit mitt raklödder? Fram med det. Mina ben ser ut som om de skulle höra hemma på en vinterbebodd igelkott. Kom igen, langa fram!!

Goddagens gott folk! Idag har jag tillbringat större delen av dagen i Hålta där det var några töser som kände för att träna lite extra såhär på lovet. Himla roligt var det iaf=). Duktiga barn har jag! Bara så ni vet.
Jag har haft en jävla konstig feber ett tag nu alltså, igår började det tjuta i öronen på mig så jag tappade allt vad balanssinne och avståndsbedömning hette. Jag trillade in i en buske och kunde inte ställa mig upp. Mycket jobbig och påfrestande situation. Jag antar att ni skiter högaktningsfullt i mina små sjukdomar som är rätt meningslösa. Jag ska se om jag kan skriva något annat, tyvärr inget intressant på listan idag. Imorgon ska jag träna finaste AndyPandy på Alleby, jag ser fram emot detta mucho! Sedan på kvällen ska jag till Valiantus på galej. Det blir grejer det va?!
Funderar på att dra in till stan på måndag och få några vettiga klädköp gjorda. Med eller utan vän, det kvittar. Jag får ju mer gjort om jag går själv visserligen. Får se på det helt enkelt, en dag i taget! 


Carpe diem 

Har varit och träffat Assma i kungälv precis.. Trevligt värre. Assma, jag måste säga att jag tycker väldigt, väldigt mycket om dig, du är fantastisk!
Vad som sedan hände när jag kom hem var att jag möttes av bilden ovan när jag surfade runt lite. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det är sorgligt helt enkelt... Man ska INTE uppmuntra mig att inta scenen när jag har druckit för jag backar inte gott folk! Nu vet ni det och har i och med detta lärt er en läxa till nästa gång=).

Shit, jag är helt slut. Var högst problematskit att somna igår. Men nu är jag här, vaken och glad. Kom precis in från stallet, släppte ut hästarna och gjorde iordning för dom... Hade tänkt hinna med en buss som går om typ 10 minuter till kungälv men jag bangar, det blir för stressigt för  mina stackars nerver. Jag tar en något senare helt enkelt:-). Jag ska in och gosa med Assmaaaaa Megahid! Sedan tänkte jag köpa en julklapp till mamma, skitsvårt alltså. Känns som att man köper någonting till henne för att få det gjort, sedan har hon ingen som helst användning för skiten ändå..:S Jaja, jag bryr mig inte så nedrans mkt om jag ska vara ärlig....;-)
Ses snart. Chhilli

Igår var det julfest på Alleby... Festligt kan tänkas. Ja det var det, mycket trevligt men som jag hade förutspått blev det lite mer alkohol än nödvändigt. Jag vet inte om jag vill gå in djupare på var jag befann mig under kvällen men det var lite överallt och det var kul så länge det varade. Idag när jag vaknade och kom på vad jag hade gjort var det mindre kul! Det ska gudarna veta. Jag måste öva på att hålla käften ibland, så är det=) Ge mig en kväll till så ska jag undvika en del grejer som jag kunde varit utan såhär i efterhand... Well, det är lite sent att komma på det nu så jag får leva med skammen. HAhaha!
Tidigare på kvällen var en himla trollkarl på plats och klädde av sig alla kläderna på scen, jösses amalia, jag blev ju röd i ansiktet för sjuttan. Sedan kom han där kurtan och pratade en stund, han skulle kunna åka fast för att vara världens tristaste, (Men någon ska ju vara det också). Tack alla för kvällen :-). (Jag skäms, jag lovar) Puss puss

Städa, städa, städa... Det är så tråkigt att städa när själva huset i sig ser ut som fan! Rötna tapeter och no feeling at all. Men.. Man gör det bästa av situationen helt enkelt och försöker få det gjort... Jag har övertalat Farsan om nya tapeter i det stora sovrummet och ett helkaklat badrum. Yes please, på ingång! Man får ta en sak i taget har jag hört, resten av tjatet kommer sedan=). Ikväll är det fest på Alleby, det ska bli himla trevligt, lagom av allt hoppas jag. Förmodligen kan det bli för mycket alkohol men det är inget stort problem... (Spana in mitt sjukt porriga påslakanset som jag lyxade till sängen med! HAHAH

Yes! Jag ska tillbringa en hel dag hemma med mamma! Jippi jippi! INTE! Fy fan vad jag hatar det! Okej och tjötet börjar, ett-två-tre NUUUUU! Seeya...

Det är så trist med önskelistor. Jag har minsann önskat och önskat så länge jag kunnat prata men tomtefan verkar inte lyssna på  mig. Är det för att jag är så sjukt elak hela året? Jävla tomten!

I år innefattar önskelistan följande:

En ny kamera
mobil
smink i alla dess former
kläder, kläder och återigen kläder
pengar (trist men sant) :/
väskor
Underkläder. (love it)
Navelpiercingar. (har lyckats tappa bort hur många som helst) :(
Smycken
Varma ridskor
nya gymkhanapjucks
blå ridbrallor (inte rock n´roll men nödvändigt)
en hjälm. (haha nån jävel har stulit min HJÄLM. Hjälm av alla ting)


Kan inte komma på något mer just exakt nu. Kanske återkommer. Visst var det tråkiga saker men då kanske tomten kan lyssna för en gångs skull.

Har varit en dag med mycket av allt. Jag fick ett av de bästa telefonsamtalen man kan tänka sig. Nämligen från Kristin! En jävla massa kärlek till henne! Vet inte riktigt hur jag ska tacka henne, helt fantastiskt äre iaf:). Sedan hade jag sådan löjlig dunderfeber hela natten så jag svamlade som en stucken gris och drömde hemska saker..:( Jag trodde att jag hade blivit frisk när jag vaknade i morse men febern kom tillbaka som ett brev på posten och min julhandel bland tusentals människor var inte så festlig som man kan tro. Jag var alldeles vimsig, vet knappt vad jag köpte..:S. Nu har jag äntligen kommit hem men såg att shoganan fortfarande var ute=(. Det betyder att jag måste bege mig ut omedelbart och ta in honom och göra det gosigt för honom... Intresseklubben har antecknat nu hoppas jag. (Jag återkommer) Puss puss! Bara puss på Kristin och hennes family today. (Ni andra får en puss någon annan gång) ;-)

Jag har funderat en hel del kring det här med barn på senaste tiden. Jag nämnde i föregående blogginlägg att jag aldrig kommer kunna få lika fina barn som min kära kusin. Jag står fast vid detta uttalandet, men jag tror jag vet hur jag ska göra för att få någorlunda fina barn. Jag har ju gått såndär ponnyledning med mina ponnysar några helger här nu och har sett tusentals söta, mindre söta och rätt Osöta barn. De barnen som tar priset på söheten är de som har bruna ögon, lockigt änglahår och gyllenbrun hud. Jag måste helt enkelt leta upp en karl som inte har sitt ursprung i Sverige. Det finns ju ingen som uppfyller dessa kraven av sveriges manliga befolkning. Jag måste passa mig lite när jag väljer bara så jag inte hamnar i något rackarns förhållande som innefattar att jag behöver bära slöja. Det går inte för det lär bli skitvarmt. Well, det här handlar ju iof inte om mig utan mina barn. Kan jag undvika slöjan så är det helt klart ett pluss;-)
(Ta mig inte på allvar jämt är ni snälla)
Puss puss på alla tarmtomtar som läser

Har tillbringat min dag med lite olika filurer runt omkring min "kära" hemort... Började min dag med att rida ut till tofta på Sessanponnyn, sedan ägnade jag mig åt min alldeles egna, speciella och bästa Shoganan. Lilla Filippabarnet var och hälsade på en stund, grymt söt unge, synd att hon är rädd för mig bara haha. Begav mig till världens bästa kusin Marie på eftermiddagen och hennes fantastiskt söta barn Melvin och Millie. Jag är högst tveksam till om jag borde skaffa egna barn eftersom ingen människa i världen är kapabel att få så fina barn som dessa två. Well, jag får väl ha halvbra barn då, jag kan sitta med mina dumma barn och drömmande tänka tillbaka på de två bästa barnen i världen. Efter det tror jag att jag lämnar bort mina barn på helpension hos nån knäpp människa. Jag älskar helt enkelt de små liven, så spontana och glada. Millie sägs dessutom vara lik mig. haha Ni fattar vilken drömunge;-) Ni kanske inte vill fylla era careboxes med detta men jag ska iaf ta lite bilder på mina favoriter och slänga upp här. Känns rätt helt enkelt. Dom har ändå gett mig ett lass glädje idag, tack för det. Puss puss, godnatt

Inte en sekund till! TA MIG HÄRIFRÅN NU! Jag vägrar bli använd som någon jävla betjänt och hackkyckling åt folk som är för lata för deras eget bästa. Jag sticker snart. Fan! korkade kosshelvete. Äckliga diktator, sviniga "kan bäst och vet bäst". Dra åt helvete med er hela jävla högen! Jag har hamnat fel, det var inte meningen att jag skulle vara här. Det blir mer och mer uppenbart för varje dag. Jag blir mer och mer säker. Jag orkar inte nu. Varför har jag djuren? Jag kan inte sticka så länge jag har min fina Shoganan. Jag måste ha råd att ta honom med mig. Hade det inte varit för pengarna och allt praktiskt som det innebär med Shoganan så hade jag varit härifrån nu, då och för alltid! fan vet om jag någonsin skulle träffa dom frivilligt igen. Antagligen inte. Åh ett vanligt gräl tänker ni. Fine, det får ni tänka. Om det bara vore så väl, Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Så enkelt är det. Tack för att jag ligger inlåst på mitt eget sovrum utan en chans att ta mig ut. Rock n´ roll.
Om ni bara visste hur glad jag är att jag har shoganan. Han är mitt allt men jag står inte ut. Jag antar att ni tycker det är konstigt att en ynka liten häst kan hålla mig kvar här, men så är det. Hade jag haft samma (o)intressen som Simon så hade jag stuckit long time ago men han är precis som dem och stannar. Han är t.om här frivilligt ikväll.

Jag tänker så mycket på Jennifer än. Jag är inte mig själv och hatar mig för det. Jag är så påklistrad och överdriven. Om hon bara kunde komma tillbaka för en dag, för en timma eller vad fan som helst! Jag vill träffa henne... NU genast!
Jag har verkligen skitit högaktningsfullt i skolan det sista och det gör sig mer än påmint nu. Kul, jag ska få slita häcken av mig hela jullovet med massa plugg. Yes! Ge mig ett liv!

För övrigt så funderar jag 100 gånger om dagen på hur jag ska göra med allt, allt och allt. Jag hatar vintern och allt som kallas ork är som bortblåst. Skolan suger banan, hästarna går på rutin, jag har inte ork att träffa de jag borde och mår bra av. Allt blir lite destruktivt på något vis. Jag tänkte börja springa igen. haha jag kommer säkerligen ligga där på rygg och sprattla igen då, precis som på brunnsparken, för det är ju SVINHALT ute nu! Dags att börja bränna, jag ser ut som en flodhäst. Sov gott puss puss / Hippo

Att sakna någon är hundra gånger jobbigare än att älska eller hata någon, visst är det så va? Jag hatar sällan en människa trots att jag har lätt att använda mig av just ordet "hata" (Inget ord jag är stolt över att missbruka).  Att älska är fruktansvärt, men att sakna någon är så jävla mycket värre. Och att dessutom älska den man saknar är det värsta som finns. Det har lagt sig mer och mer, inget snack om den saken, men ibland blir man påmind och saknar sönder sig. Ïkväll är en sån kväll. Jag saknar, saknar, saknar och saknar.
Nåväl.

Jag spexade något fantastiskt idag. Stupade framför en buss i brunnsparken. Kanon, där ligger man med armar och ben rakt upp i luften, ipoden i handen, väskan insnärjd runt armen och massor med påsar i händerna. Bussen höll på att köra på mig, varför inte tänkte jag sedan. 

Vad vet du om kärleken förrän du förgäves hatat den?
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna för kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva?
Det är mitt eget fel vad som än hände med mitt hjärta. För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna.
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan.

Ingenting, Inget jävla ting! Hej alla glada, här har ni mig. Annie den festliga jäveln som är så sjukt knäpp i kolan. Varför skriver jag ens något? Jag tror att jag är på god väg att bli en bitterkärring. REDAN?! Jag vet, är det inte konstigt? På ett sätt känner jag mig jävligt egotrippad men på ett annat sätt är jag raka motsatsen till just ego. Jag är glad att ni har varandra där ute. Verkligen glad för er skull, för det här suger på riktigt. Ge mig något att skratta åt är ni snälla.
God natt, sov gott.

Fan vad jobbigt det är när man egentligen borde ta ett beslut som skulle förändra ens livsstil radikalt, men man vågar inte. Man är rädd för en för stor förändring, rädd för att något ska gå förlorat för alltid. Man stannar kvar trots att det känns som att inget är detsamma. Man ser en helt annan mening med livet. Jag behöver frihet, på riktigt! Jag måste kunna få vara en egen person med egna val och beslut. Vems liv lever jag och för vems skull? Tycker jag verkligen att detta är livet? Brinner jag för det? Är det bara hösten som står och rycker i mig, drar ner mig i deppträsket? Jag hoppas att det går över och att valet står glasklart framför mig snart.
 Har ridit ThiWai, Baylight och Shoganan idag, älskade små liv. 

Var i stan igår kväll och stannade där över natten. Det var trevligt att komma bort lite trots att det bara var några timmar. Synd bara att jag inte kan slappna av, att jag konstant känner skuldkänslor och att jag aldrig får vara ifred, jagad konstant. Jag är inte efterbliven, jag kan leva och klara mig själv, jag tar ansvar för saker som jag måste. Bättre än många andra, jag lovar!  

Känslor kan allt yttra sig på bra konstiga sätt. Otippade sätt... Jag drar in till stan snart. Det är något fel i huvudet på mig men det känns bättre om man bränner pengar. Ledig från skolan imorgon, oerhört skönt alltså! Jag funderar på att bli helt dyngad ikväll. På något sätt. Ses snart. Puss puss

Var på begravningen igår. Det var fint. Oerhört fint och jobbigt. Vet inte vad jag ska skriva. Träffade Ann och Peter, jag lider med dem, och med Jennifers bröder.

R.I.P Vackra barbiedocka. 

Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna ge upp dig... Hur är det möjligt att säga upp bekantskapen med någon som betyder så oerhört mycket för en. Hur gör man för att pausa allt? Om inte jag går vidare, kan inte du också stanna med mig då? Jag vet, vi måste gå vidare va? Båda två... Livet är bra orättvist ändå. Det kan verkligen inte vara meningen att allt ska vara lätt och flyta på så smidigt för mig, hela min väg framåt är som en puckelpist, ingenting är glasklart. Vad är det som gör att jag fäster mig så vid människor? Varför kan jag inte bara hålla ett schysst avstånd?

Nåväl, hur många läsare tappade jag i och med detta inlägget? Verkligen inte mkt rock n´roll på min blogg nu. Vänta bara, det kommer! Tappa inte hoppet.

Imorgon ska vi ta farväl Jennifer. Ofattbart, jag klarar det inte. Jag kan ingenting! Hjälp