män it hurts

Är det på tiden att jag gör något åt min blogg nu? Jag blir ju nästan rädd när jag ser de där hemska bilderna man möts av när man är inne och kollar läget.
Well, vi var ju i Flyinge i helgen, det var oerhört kul, tack alla underbara människor för det! Shoganan skötte sig dessutom kanonbra. Jag vill bara meddela att jag gjorde världens vurpa i lunchrummet där ryttare och fuktionärer fick hålla hus. Där satt självaste Peter Eriksson och hans schteela kompisar och råglodde på mig när jag låg på golvet och sprattlade som en sköldpadda på rygg. Jag stod och lutade mig mot ett himla bord och pratade med de som satt och åt. Helt plötsligt flyttar sig stolen och bordet bakom mig och jag faller pladask baklänges, rakt på stolen så den blir till små flisor, min ena sko flyger åt helvete och det rinner saft över hela jävla stället. Haha och där ligger jag och funderar på om man kan få ta en kopp kaffe till.
På kvällen pimplade bl.a jag och Tim lite B.I.B, tack Tim för att du är störtskön och att du stod ut med min inte alltför charmiga sida där på kvällen.

Shoganan var duktig i helgen!=)

Flyinge

Imorgon bär det av till Flyinge. Trevligt, trevligt. Känns oerhört skönt att komma bort, trots att det bara är ett par dagar. Behöver nog det om det så hade varit till en sopstation i norra Sverige. Shoganan ska fåfölja med och han är så förväntansfull att han knappt kan äta och är alldeles skakig.  
FIck låna med mig kläder idag av Linda. Du är helt jävla bäst! Lämna mig aldrig! Lova det!?
Jag älskar er, alla underbara människor.Tack för att ni finns

Hur mycket ska man offra för något nytt och spännande?

Skolan är inte  min bästa vän. Långt ifrån. Jag behöver kanske inte gå in djupare på det ämnet för tillfället eftersom nästan alla andra bloggar handlar om skolor hit och dit.
Jag längtar så fruktansvärt efter något nytt i mitt liv. Jag önskar att jag var klar med skolan nu och kunde flytta min feta röv till Stockholm och starta på nytt. Göteborg känns inte det minsta lockande. Om jag på något jävla vis lyckas ha tillräkligt med pengar sedan så vill jag bort, långt bort. Kanske england. Näe Stockholm blir det nog. Jag och  min bebis Shoganan får helt enkelt samla pengar till en flytt framöver. Shoganan kanske kan knäcka extra i det kungliga stallet. Inte  mer än rätt känner jag. Varför är det bara jag som vill bort förresten? Det är bara  jag som vill börja ett nytt liv. Fan, jag vill inte bli en svensson som bor kvar här i all oändlighet. Kanske återvänder jag till gården någon gång men jag vill leva först, på riktigt med nya människor. Alla människor omkring mig är helt fantastiska men jag vill ändå ha tillgång till något helt nytt. Om jag flyttar är gymkhanan dessvärre ett mine blott, antagligen. Det är det enda som känns jobbigt, men jag kan ju inte hålla på med det i evigheter ändå. Jag blir också för gammal någon gång, då måste det finnas något mer. Man måste kanske offra sin passion för att skaffa nya. Vad vet jag egentligen, så jävla gammal och erfaren är jag inte inom området. Det låter som att jag snackar om morgondagen. Det är inte fallet, detta är bara spekulationer och ingenting lär förändras så länge jag går i skolan.

Sova

 Jag önskar att det var lättare att sova än va det är. Jag kan inte sova. Vad jag än gör! Jag står inte ut, för jag orkar inte heller  vara vaken längre. Människor skickar sms och förväntar sig att jag ska svara med ett roligt skämt. Jag önskar jag hade kunnat men jag svarar precis på smset, varken mer eller mindre. Ställer någon en fråga så svarar jag ja eller nej, undrar någon hur jag mår svarar jag "bra", om någon vill träffas svarar jag "kan inte ikväll, jag måste sova, ska till skolan imon.", människor frågar om jag kan boka in något angående dem i min almanacka. Jag ställer upp men vet inte på vad och när jag ska infinna mig, trots att personen i fråga berättat detaljer kring uppdraget. Jag har standardsvar på allt. Men minns inte vem som har talat eller vad dom ville. Jag vill bara sova nu men det är omöjligt. Min väckarklocka ringer om 5timmar.  Förlåt att jag var så jävla arg idag Linda, jag vet inte vad det är med mig. Älskar dig vad som än händer! Jag finns här för dig precis som du funnits för mig, tack för att jag har dig! Och förlåt alla för att jag är så in i helvete tråkig nu!! Jag hatar mig för det. VERKLIGEN! Fan, min blogg börjar likna något jävla träsk.

Nu

Jag sitter och funderar på om jag verkligen visar tacksamhet och kärlek till alla som betyder för mig. Jag hoppas verkligen att ingen uppfattar mig på fel sätt. Jag vill alltid vara folk till lags och om jag misslyckas med det känner jag  mig misslyckad. Jag gör så gott jag kan och jag hoppas som sagt att jag verkligen visar för människor omkring mig att de verkligen betyder otroligt mycket för mig även om jag sällan säger det rakt ut. Efter allt som har hänt så vill jag verkligen ta vara på alla vänner jag har. Livet är för kort för att slösa på att hänga upp sig på gamla konflikter och onödigheter. Jag försöker släppa allt gammal som varit och de som inte gillar mig för den jag är kommer jag inte lägga någon som helst energi på. Ta hand om er mina älskade


I´ll close my eyes

Det enda som gör mig nöjd just nu är antingen att träna skiten ur mig eller att ligga rakt upp och ned i min säng, timme ut och timme in. Jag är antingen arg på allt och alla runt mig eller så är jag ledsen. Jag känner mig aldrig sådär sprallig som jag brukar. Det är så mycket i mitt huvud just nu, jobbiga händelser och svåra beslut. Fan va min blogg är tråkig va? Jag vet, förlåt. Jag borde vara roligare.  Jaja, jag kommer tillbaka. När jag är tillbaka är jag starkare än någonsin. Jag lovar! Motgångar gör dig så in i helvete stark och iskall. Puss

"Ingenting att förlora"

Var på Alleby igår och tränade lite ponnysar. Eva-lena tog med sig TW och Bella som jag red lite gymkhana på. TW var helt grym. Kan inte minnas att det någonsin gått så bra med den lilla. Sedan red jag Bella en stund och testade lite gymkhana. Det gick hyfsat. varken mer eller mindre. Senare på kvällen hade laget träning och jag red Shoganan där. Han var duktig. Jävligt duktig! Jag är glad att jag har så många bra kusar omkring mig, det ger mig en liten kick emellanåt.

Var och hälsade på miraldi igår. Det känns konstigt att se honom utan Jennifer. Som att se barbiehästen utan sin Barbie. Duktiga Shoganan

Besviken

Jag vet inte vad det är som händer. Jag har varit helt förkrossad sedan vi fick reda på att Jennifer valt att ta sitt eget liv. Jag tror ingen inom gymkhanan har gått helt oberörd. Det som gör mig om möjligt ännu mer förtvivlad är att så många tar avstånd från mig nu. Människor som jag har pratat med dagligen säger ingenting längre. Jag lovar att dom kommer tilbaka när det värsta har lagt sig, om det någonsin gör det. När någon känner en enorm sorg verkar det vara samma som att man drabbats av pest eller något. Andra människor är rädda för att jag ska dra ner dom i det mörka jag befinner mig i just nu. Jag är inte rolig att prata med nu, jag skämtar inte som förut och jag ler allt mer sällan. Människor vill att jag alltid ska vara så jävla rolig och det gör mig så in i helvete förbannad. Jaha så när jag är något annat än sprudlande glad så är det omöjligt att umgås med mig. Jag är så besviken. När det händer något sådanthär vet man vilka som verkligen bryr sig och finns där för en hur livet än ter sig. Jag lovar att om någon av er som visat att ni bryr er nu hamnar i samma sits som mig så ska jag finnas vid er sida vad som än händer. Människor i min omgivning är så jävla egoistiska! När jag är glad och kan bjuda någon på ett skratt så är jag rolig att hänga med men om jag är nere och inte ger er så mkt som ett leende på läpparna så är jag fan inget att ha. Helvetesjävlafan! Kom tillbaka lilla prinsessa

Tack Linda för att du bevisat för mig att du inte är någon som sviker. Jag är så glad att jag har dig.

Tal från Roger Sykes igår på tävlingen

"As you decided to ride today,
I wish it to be remembered for the bravery of a lovely young lady who was dealt a problem in life, who fought against this problem by being involved in something that she really enjoyed and gave her a reason to be happy. Please do not remember this day for the wrong reasons. Please ride for her fight during her life. And wherever she is let her hear the sound of enjoyment, not sadness.
God bless her in her peace and relief." / Roger Sykes

Det blåser så kallt, jag fryser

Det är så tungt. Jennifer, du var ju alltid så glad. Varför? Varför valde du att avsluta nu? du var 17 år och hade hela livet framför dig. Du döljde något med ditt otroligt vackra leende och dina uttrycksfulla ögon. Du hade lärt dig dölja saker så väl. Jag saknar dig! Jag försöker dölja min sorg med ett leende. Precis som du, men jag är inte lika bra. Jag är helt värdelös! Jag kan inte gå runt och låtsas som ingenting, jag kan inte le. Jag vet att du hade velat att vi log. Men jag kan inte, det går inte. Du har lämnat oss här nere i en kall och mörk värld. Jag vet att livet kan kännas hopplöst men inte så hopplöst. Jag hoppas du lärt mig något med detta prinsessan. Jag vill finnas där för de som känner att livet inte har något kvar att ge, för de som behöver min hjälp. Jag ska kolla en extra gång på människor och försäkra mig om att de mår bra på riktigt, inte bara på utsidan. Kanske kan man se något annat än glädje om man ser djupt i ögonen på en förstörd människa som försöker dölja med ett leende och en häftig attityd.
Jag trodde på dig Jennifer, du skulle blivit något stort. Jag saknar dig prinsessan

R.I.P Jennifer Erlandsson Cooper

Idag var en fruktansvärd dag. Jennifer "Barbie" Cooper avled inatt. Jag är tom. Tävlingen planerades att ställas in men vi beslöt oss att rida för Jennifers skull. Det är vad hon hade velat att vi gjorde. Vi vann tävlingen men segern kändes inte inom mig. Jag var inte glad. Folk sa grattis och jag kände inte något. Det var inte grattis idag. Vi hade förlorat. Hela världen har förlorat en fantastisk människa. Jennifer spred glädje omkring sig och var en fighter utan dess like när det handlade om gymkhanan. Men livet? Du skulle fightat för livet som du fightade för att lyckas med din fina ponny. Om vi bara hade vetat. Om vi bara hade kunnat göra något. Varför, varför, varför? Alla "varför" maler i huvudet på mig. Det var en fin dag idag. En dag där solen sken och naturen var fin. Men allt var lik förbannat grått. Grått för att du lämnade oss, grått för att ingen försvarsmekanism kunde hålla borta smärtan och sorgen vi kände inom oss. 

Jag hoppas du slipper all smärta var du än befinner dig nu. Alla tankar går till dig och din familj kära vän

R.I.P vackra Jennifer

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bort om orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
För att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här
Och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

  


Sthlm

Snart drar vi till självaste baksidan av Sverige. Jag vette fan om det ska bli så jävla roligt. Fast å andra sidan har jag hört att det blir vad man gör det till. Visst? Jag ska ju trots allt tillbringa tiden med mina pussgurkor.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig nu för tiden. Jag sover knappt någonting på nätterna. "festligt" tänker ni men det ska ni ge fan i att tänka! Det är hemskt. Tusentals tankar flyger runt i skallen på mig och mitt hjärta slår i 180. Konstigt är vad det är. Kanske är de här dagarna i Sthlm bra för mig ändå. Jag ska försöka släppa allt som tynger här hemma.
Jag kom också fram till att jag har den bästa ponnyn i världen idag. Shoganan. Knäppt namn va? Men tyvärr, jag hade fan inte bättre fantasi när jag var 8 år och fick min lilla fölbebis. Näe, nu gott folk, är det fem timmar kvar tills vi drar till sthlm och jag tycker faktiskt att det ska bli lite mysigt att åka buss i 6 timmar. JA på riktigt. Haha.
Ska försöka komma överens med ipoden nu så jag har nått snaskigt att lyssna på under mina myspysiga timmar till rövhålet på Sverige. God natt mina fina medmänniskor. Jag skriver när jag är tillbaka på den fina framsidan igen. Pusspuss

Visst är jag trist

Det måste vara sjukt INTE underhållande med min blogg för de som inte står ut med tanken på hästar. Tänkte iaf fatta mig kort om just hästar idag. Har inte hunnit göra så mkt med mina små tottosar idag eftersom den där jääävla skolan pågår LITE för länge om man säger. Hade lite lektion för Johanna på Shoganan en stund. Duktiga! Det är så roligt att se lillen från marken ibland. Fina prinsen. Och nu ska jag snart bege mig bort till mina Håltabarn så dom får svettas lite=).

Jävlar ja! Jag kom just på att jag ska till Sthlm imorgon. Är det nu man ska packa? Näe det löser sig. Vi ses folket!Lille shoganan som fick vara duktig kille idag

Tlööött!

Nu är jag allt bra schleten men vad gör det? Kom precis hem från Alleby. Var där och struttade runt på Andy en stund. Annie gillar ponny MASSOR! Familjen Axén är fantastiska som lånar ut sin lilla ponny på det där viset. Dom har gjort min dag helt enkelt. Tack för det, underbara människor!

Jag är helt slut i huvudet. Det bara flyger omkring en massa konstiga tankar men ingen fastnar i mer än en sekund och sedan är den som bortblåst. Imorgon ska jag ha träning med mina Håltatjejer. Ska bli kanonroligt! Men fan va ingen bryr sig om vad jag skriver va? Jag ger upp för idag. Måste nog ta mig en dusch och sedan ZzZzZova!. Hoppas ni antecknar vad som ska ske härnäst i mitt liv. Puss och godnatt fina människor
Fina Andy och Kristin på par-SM i helgen som var. <3


Såja

Jag sitter i skolan och har börjat mögla för längesedan. Tiden går fruktansvärt långsamt i denna jävla omgivning. Well, det är väl inte så jättelångt kvar ändå=).

Jag har en fundering som mal i skallen på mig. Vad är skillnaden på en hamster och ett marsvin? Alla försöker förklara  det hela men jag tycker likförbannat att det ska vara samma sak. Man stänger in båda i en liten bur hemma och tycker att dom är roliga i högst två veckor. Jag tycker att båda borde gå  under samma namn, antingen hamster eller marsvin. Jag vet inte någon större skillnad iaf. Detta var alltså den största fundering min hjärna arbetade kring idag. Jag återkommer. Klart slut:)

Och jag är tillbaka

Har precis varit ute i stallet och ridit Missy, Shoganan och Bayley i paddocken. Dom skötte sig himla bra. Var skitkul att rida lite dressyr på Bayley igen. Han har varit skadad och jag har inte ridit honom på flera månader, lille prinsen.
På Torsdag bär det av till Stockholm med klassen. Det ska verkligen bli roligt, förutom de fruktansvärda studiebesöken vi tydligen ska göra. Det bästa av ALLT är att jag ska hälsa på hemma hos den RIKTIGA kungen! Jag hoppas jag kan ta ett snack med min kära papi om lite cash så jag kan köpa kläder, kläder och lite mer kläder också.

För övrigt så håller min lilla storebror Albin på att mobba sönder mig dagen till ära. Jag vet inte om han försöker få mig på plats eller något. Jag kanske gör för mycket väsen av mig för hans smak. Just nu får jag i vilket fall veta att jag inte duger till mycket. Det gör inte så mycket ändå. Han håller på med mobbing på en femårings nivå. Yeah high five!  Han pekar fuck you och håller en hand bakom fuckyou fingret så att han inte kan få fuckyou tillbaka eftersom den handen som hålls bakom betyder "spegel" och fuckyout kastas tillbaka på den som börjat med det. Herre jävlar. Sedan finns det tydligen något som heter kristallen som gör något med fuckyout också. Jag fattar inget men jag blir lite ledsen. Jag har ju blivit fuckyouad hela kvällen nu. Jag går en tuff natts sömn till mötes. Ha det fint FarfarJag är bra som jag är. Jag ska inte låta honom sänka mig. HAHAHA

Måndag, Måndag och återigen Måndag

De här Måndagarna gör mig tokig! Jag har svårt att se ett slut på veckan. Well... Har tillbringat dagen i den fruktansvärt tråkiga skolan.... Helvete. Jag får skriva snart igen. Tjötkärringen kom in och tjötade. Ska nu bege mig ut till min fina ponny. På återseende gott folk.


Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0