.

Gud vad svårt jag har att skriva idag. Jag är helt knäpp, antagligen pga för mycket kaffe. Jag har tagit igen två veckors icke-drickande på bara en dag. Jag är en duracell-kanin! Kom precis in från stallet, har varit ute på en grym tur med Shoganan. Jag satt och funderade på varför just JAG skulle ha sån djävulsk tur att få just honom. Hur kunde han bli SÅ bra? Tänk så många människor som försökt få mig att sälja honom. 250.000 kronor för honom? Det är vad en mamma ville ge för honom som hopp-ponny. Jag hade kunnat sälja honom och gjort något riktigt bra för pengarna. Usch, det är jobbigt att ens tänka på honom hos någon annan. Jag skulle aldrig någonsin klara av att se honom åka härifrån för alltid.
Det kanske är väldigt egoistiskt att tänka så- jag har hört det förr. "Varför låter du inte en liten tjej eller kille få ha lika roligt som ni haft under era år?" jag unnar alla att ha en sån stjärna men varför ska jag göra mig av med mitt enda ljus? HUR mycket roligt skulle jag kunna göra för mina papperspengar? Och hur kul skulle det vara när jag bränt alla pengar på skit? Han skulle kunna komma hur långt som helst i hoppningen med en liten ryttare som fixade det. Men skulle den personen ha lika mycket glädje av honom som jag har? Trots att jag inte utnyttjar all hans kapacitet? Detta kan jag diskutera med mig själv hur länge som helst men slutsatsen är ändå att han stannar hos mig för alltid, det är inget tomt snack ska ni veta guys.

Jag undrar hur jag är funtad på riktigt. Jag önskar jag hade haft det på ett papper framför mig.. så jag slapp vänta på allt konstigt. Då kunde jag förhindrat allt istället.
Nåväl, idag har jag jobbat på Tofta i cafét. Helt okej, fast jag blev galet trött i slutet, så är det om man är van vid att vara ute i friska luften. För övrigt är jag redo att bege mig ut på krogen igen.. Nästa helg är det dags tror jag bestämt... Jag måste ut och träffa lite nytt folk innan jag gräver ner mig här.
Over and out party people

Schh. Så! Perfekt! Nu slog mig plötsligt suget att skaffa barn. Det skrämmer mig mycket att barnet lockar innan jag har någon att göra det med. (haha) Kanske ska jag vara med i bonde söker fru nästa år? haha. Jag är bonden då alltså. Ganska bra idé egentligen. Bjuder in massa starka killar som kan fixa och trixa lite medan jag ligger på latsidan och pimplar drinkar. Jag ska överväga tanken, min Mr right måste finnas.:) Puss

Jag är helt gråtfärdig. Tack, tack, tack alla mina älskade som ställer upp för mig. Idag var jag på middag med några av er och allt känns så mycket bättre för en stund. jag behöver inte vara någon annan än mig själv. Jag var nog inte det roligaste sällskapet idag, men ni ska veta att det är så skönt att ha er omkring mig. Jag vet inte hur jag ska göra för att visa all kärlek jag känner för er i detta nu men jag SKA visa det på ett sätt som ni aldrig glömmer, snart. Jag önskar att jag kan vara med och skratta åt allt roligt snart igen, ni är den bästa medicinen, avsked den värsta.

Hur ska jag göra för att komma förbi den där spärren jag har. När jag kämpar för att få någon, jag gör allt och när jag tillslut lyckas (mot alla odds) så är jag inte så intresserad, då är det jobbigt att prata i telefonen, svara på sms och hänga tillsammans. Förlåt mig! Jag ska verkligen skärpa mig, du är antagligen för bra för mig ändå. Fast om jag blir BÄTTRE så kanske det matchar bättre, jag ska göra allt för att inte mista NÅGON mer i mitt liv.

Lots of love

Fast vi båda vill, mer än någonting annat, så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan.

hur gör man för att glömma och gå vidare? Jag vet att folk tänker att "jadu annie, du är ju bara 18 år och detta är bara början". Men jag har upplevt mer än ni någonsin kan tro. Jag har inte bara varit en trogen hästtjej. Konstigt hur någon kan sätta så stora spår hos mig. jag trodde det var omöjligt. Och varför händer alltid jobbig skit i November, dödens månad? jag börjar se ett mönster. Hoppas detta för något gott med sig... Annars vet jag inte vad jag gör.

Fan! varför skriver jag alltid här när det är deppigt? Jag undrar varför jag gråter, inte fan är du värd att gråtas över. Jag tror att det är för att jag just insåg att det här var slutet på en vänskap som funnits länge, länge. Varför just nu? jag orkar inte:'(

Tänkte uppdatera här lite snabbt innan jag går vidare i livet... (Kan man säga så?) I helgen gick lag-SM av stapeln och vi slutade som vinnare:) Very niceee! När vi sedan käkade segermiddag fick vi reda på att Nisse har varit så nöjd med oss att vi ska få rida Scandinavium också:) I februari är det alltså dags! Faaan va kul! =D Så! Nu går jag vidare för idag.
Puss puss (Kom och heja på Scandinavium)