abou
Phu... Har precis varit ute på en kvällspromenix med Emelie i två timmar... Det var skönt att tjöta av sig en stund. Vi kom just överens om att vi skiter i killar nu, antingen blir vi lesbiska eller så förblir vi singlar tills fan löser av oss.. Det hade väl varit nåt va?
Dessutom har jag sökt tre lägenheter i kungälv nu, jag hoppas och ber till gud att jag lyckas komma över någon käck snart: )
Min Fabricius börjar bli himla tjusig nu, alldeles glansig och har dessutom lagt på sig några välbehövliga kilon. :)
Nu har jag absolut inget mer att dela med mig av för idag.
Pusspuss
Dessutom har jag sökt tre lägenheter i kungälv nu, jag hoppas och ber till gud att jag lyckas komma över någon käck snart: )
Min Fabricius börjar bli himla tjusig nu, alldeles glansig och har dessutom lagt på sig några välbehövliga kilon. :)
Nu har jag absolut inget mer att dela med mig av för idag.
Pusspuss
Känslokrash
Hej mina fina vänner:)
Idag känner jag mig väldigt konstig. Jag drabbas at känslostormar hela tiden. En stund är jag ledsen, sedan blir jag arg för att övergå till lycklig och glad, till stressad och pressad, otillräcklig, ensam, älskad, hatad.
Ni fattar va?
Jag är ledsen för att saker inte blir som man hoppats för att man någonstans måste möta verkligheten och sluta blunda.
Jag är arg för att folk trampar på mig, inte minst de som borde lyfta fram mig och säga hur jävla bra jag är (eller kan vara åtminstone)...
Jag är lycklig för att jag har fantastiska djur som ger mig ett leende på läpparna varje dag, djur som jag gör allt för och som gör allt tillbaka.
Sedan blir jag stressad för att jag känner mig otillräcklig. Jag är ingen bra vän, jag ser inte till att ha tid för mina vänner vilket jag mer än något önskar att jag kunde klara av.
Jag blir älskad av de som borde hata mig och hatad av de som borde älska mig.
Förstår ni vad jag menar? Jag är vekligen inte down eller så, utan mer bara snurrig och yr av alla tankar och känslor.
Idag känner jag mig väldigt konstig. Jag drabbas at känslostormar hela tiden. En stund är jag ledsen, sedan blir jag arg för att övergå till lycklig och glad, till stressad och pressad, otillräcklig, ensam, älskad, hatad.
Ni fattar va?
Jag är ledsen för att saker inte blir som man hoppats för att man någonstans måste möta verkligheten och sluta blunda.
Jag är arg för att folk trampar på mig, inte minst de som borde lyfta fram mig och säga hur jävla bra jag är (eller kan vara åtminstone)...
Jag är lycklig för att jag har fantastiska djur som ger mig ett leende på läpparna varje dag, djur som jag gör allt för och som gör allt tillbaka.
Sedan blir jag stressad för att jag känner mig otillräcklig. Jag är ingen bra vän, jag ser inte till att ha tid för mina vänner vilket jag mer än något önskar att jag kunde klara av.
Jag blir älskad av de som borde hata mig och hatad av de som borde älska mig.
Förstår ni vad jag menar? Jag är vekligen inte down eller så, utan mer bara snurrig och yr av alla tankar och känslor.
finns det någon verklighetsförankring?
Hej mina sötnosar!
Jag drömde så knäppt i natt. Jag stod med Shoganan och Bettan på flygplatsen där jag skulle lasta in både dom och mig själv i ett plan. Problemet var att ingen skulle köra planet eller ens åka med. Det var bara vi tre.
När jag gick över flygplatsen stod alla jag någonsin känt eller träffat och vinkade av mig. Många grät och ropade att vi skulle komma tillbaka. Av någon jäkla anledning var jag tvungen att gå på flyget och jag lipade som en galning.
Jag bara visste att jag aldrig skulle få se en människa igen.
Nu vill jag bara tacka alla som läser för att ni finns... ;) Kan inte jag få vara med här ett tag till?
