.

Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Trots att jag gråter, ber om råd eller söker tröst.
Jag vill få en spark i baken istället för det är inte synd om mig, det är bara livets gång som kan vara lite intensiv ibland.
Om jag skulle få en spark oftare än att någon säger "men gumman, varför händer allt dig?" så skulle jag kanske kunna springa vidare i livet snabbare.
Samtidigt är det otroligt skönt att vara liten ibland, i helgen fick jag vara lillasyster och mammas tjej. Det var så skönt att inte behöva hålla fasaden uppe.

Jag vill samtidigt passa på att skriva en liten hälsning till Magnus som valde att ta sitt liv i Onsdags. Hoppas du har lugn och ro nu.

När det händer för många hemska saker i närheten av en så förstår man att man ibland måste göra en del jobbiga val, för att göra rätt, för att i längden bli tackad och omtyckt. 
Jag tror att allt har en mening och om man gör val som är "rätt" enligt "regler" så får man nog betalt i lycka.

Sluta tyck synd om mig nu så ska vi festa istället, jag tänker inte tycka synd om er heller;).

Pusspuss

Hej mina tjusiga vänner och bekanta. Vet ni vad jag ska börja med? Näe precis.... Jag ska börja göra minst en riktigt god gärning varje dag. Det kan räcka med att säga något bra, eller helt enkelt handla väl.
Jag började igår, då hjälpte jag min bror att röja ur hans hus. Tanken slog mig då att jag nog vill bo därinne när han har renoverat "lite". - Han ska fixa nya tapeter, slipa golvet och annat fint. Badkaret kan vara det som sliter i mig mest. Tänk va skönt jag ska ha det! För att inte tala om sommaren då jag ska ha grillfester på altanen. Det där huset ligger så förbannat mysigt till, när man sitter på altanen så hör man ett litet vattenfall på berget bakom huset och ekar som hänger sig så tjusigt över hus och altan. Jag älskarT.
Jag lägger ut en allmän inbjudan här när jag ska ha inflyttningsfest. Alla får komma!;)

jag har varit på Alleby hela eftermiddagen och fixat med S. Han har flyttat in i sin tillfälliga box. Vi tränade lite också, det ska bli så jävla kul att vara med om den här veckan, I can feel it! Imorgon ska vårt lag "housta" och bjuda på käk. Jag är ju ingen begåvning blans grytor och kastruller men 'jag kan nog hitta ett annat bra område att göra nytta.
Jag vill verkligen inte se bortom den här veckan för då börjar allvaret, dagarna till bal och student går snart att räkna på två händer och till min pappas stora förtret har jag inget körkort i plånboken. Det ska jag fixa, no probs. Efter Scandinavium kör vi hårt!
Jag ska dessutom se till att jag får jobb hela sommaren för att sedan dra långt åt helvete så fort jag är rik och kaxig.

Nu är det dags att packa lite stuff till morgondagen då jag ska slagga på Alleby med alla godingar till folks.

Puss puss, jag tror jag tycker om er, vilka ni nu är:)

Okej babes! Nu ska jag skicka iväg min Shoganan till Alleby för att ha närmare till Scandinavium. Veckan med stort V är igång. ROCK ON! Nu måste jag lasta Shoganan.
Skriver snart igen.
Lots of love♥♥
Annie

När jag hälsar på mina föräldrar för första gången sedan juldagen passade snön på att falla mer än den har gjort sedan 1995 och jag är nu insnöad på landet.

Det som finns att göra här är att titta på politiska debatter från 1990 och fram till idag som min pappa har bandat på super8. och jag upptäckte att sossarna har varit hycklare åtminstone sedan dess. De lämnade över ett land kört i botten 1991 och det fanns då två saker att välja mellan, antingen låta landet gå i konkurs eller låna kopiösa mängder pengar av utlandet för att rädda det monetära systemet som vi har vant oss att leva med.

I debatter sedan dess har sossarna sedan använt borgarnas bristande ekonomiska sinne och på det har de behållit makten trots att de hade en så djupt osympatisk karaktär till partiledare som Göran Persson.

Det blev dock deras fall 2006 och borgarna fick visa sig i högkonjunktur, det resulterade i ett sparsamt och ekonomiskt sätt att föra politik och när lågkonjunkturen kom stod vi oss mycket starka. Under tiden som sparandet pågick horerade Mona Sahlin om hur dåligt Sverige sköttes, pengar inte slösades och man blev plötsligt tvungen att arbeta trots att man inte orkar och när lågkonjunkturen kom skulle det köpas bilfabriker som gått med förlust trots högkonjunkturer.

Nu tack vare att sossarna är korrupta är det min övertygelse att moderaterna är vårat nya statsbärande parti som jag kommer rösta på till dess att de blir lika korrupta av makten som sossarna blev.

/Simon

Kom precis hem från Allbey och har tränat Snoris, han var duktig men jag var värdelös, kul! 
När träningen var över hade snön tagit grepp om oss. Det betydde alltså att vi inte vågade köra med skatten bakom bilen hem så han blev kvar tillsammans med sin mentor och bästis Chack. Nu campar dom så mysigt i manegen:)
Patricia kom med en mycket bra idé förut och föreslog att hon å resten av mina barn skulle städa mitt hus imorgon! Haha, tanken slogs sedan bort för att gruppen av barn inte var enade i beslutet;) Så städa får jag nog göra själv, hehe.
Man kanske borde festa till det lite imorgon för att fira in Scandinavium- veckan eller något. ;)

Nu ska jag prata lite med min facebook och se om den har något roligt att berätta idag.

Puss mina älskade ♥♥♥

Jag har haft en utomordentligt trevlig dag med Pompie idag. Eller jag var nog inget roligt sällskap som det verkar men det var en jävla tur att jag hade henne med mig.
Först stack vi till Lerum och knäckte till min rygg- gött äre:) Sedan stack vi till kungälv och fikade, jag fick i mig två koppar kaffe och ett glas vatten.
Sedan stack vi vidare till maxi och handle förnödenheter, säger man så?
Vad gjorde vi sedan? Jo vi stack upp till sjukhuset och jag hade min livs värsta halvtimma någonsin (kanske inte, men nästan). Jag var nästan folkskygg och funderade på att öppna dörren till psyket och skriva in mig istället för att göra en ryggundersökning.
Undersökningen gick väl bra förutom att jag var så jävla splittrad och började garva som en idiot när doktorn klämde på min kropp, högt och lågt. Det uppskattades INTE.
På vägen hem vrålade jag ikapp med Gavin och Emelie förökte hitta sina öronproppar utan framgång.
Nu ligger jag här och ska snart gå ut för att göra iordning min stjärna så han kan få träna lite ikväll. Vi ska även investera i en finfin sadel på vägen till träningen. Har jag råd med det? Näe exakt, jag har världens bästa människor i min omgivning som hjälper mig.
Puss for now

And now, the end is near, so I face the final curtain. My friends, I'll say it clear; I'll state my case of which I'm certain.
I've lived a life that's full - I've travelled each and every highway. And more, much more than this, I did it my way.
Regrets? Yeah I've had a few, but then again, too few to mention. I did what I had to do and saw it through without exemption.
I planned each charted course - each careful step along the byway, and more, much more than this, I did it my way.
Yes, there were times, I'm sure you knew, when I bit off more than I could chew, but through it all, when there was doubt. I ate it up and spit it out. I faced it all and I stood tall and did it my way.

I've loved, I've laughed and cried, I've had my fill - my share of losing. But now, as tears subside, I find it all so amusing.
To think I did all that, and may I say, not in a shy way - Oh no. Oh no, not me. that was my way.

For what is a woman? What has she got? If not herself - Then she has naught. To say the things she truly feels
And not the words of one who kneels. The record shows I took the blows
And I did it my way.

I'm the fight and the dance. I am heartbreak♥ and romance, the feather and the stone... I feel crowded and alone

Jag har sån jävla tur folks. Jag har världens bästa psykolog till vän. Tänk att folk på baksidan landet har kvalitéer ändå va;)
Nu kan jag ju verkligen inte klandra mig själv för något, det är som att jag helt enkelt aldrig har gjort ett fel;)  SÅ är det ju såklart inte men i dagens läge är jag väldigt oskyldig.
Jag pratade lite med Natta också hon sa bara "äntligen", vad betydde det? Betydde det att hon tycker jag har varit en feg jävel tidigare, att hon har väntat på att jag ska sluta bli trampad på...
Nu kör vi! Jag måste ju vara ärlig och berätta, någon gång ska man straffas för sina synder... Tiden är inne snutt.

Folk kan tyckaprecis vad dom vill om mig just nu. Jag nickar och ler. Säg att jag är dum i huvudetoch egoistisk - nickar och ler. För jag vet så väl att det inte är JAG som har de största bristerna.. jag kanske har gjort något jag kommer ångra, men det tror jag knappast. Jag känner mig nöjd, för nu är det dags att jag slutar känna mig lurad. Payback is a bitch

Jag har inte sovit många timmar i natt men tror ändå att det har varit ganska bra. Först låg jag och grubblade, ångesten var skitjobbig. Vad hände sedan? JO, plötligt tänkte jag på att jag egentligen inte behöver sakna någonting, jag tänkte på allt dåligt och att jag bara är 19 år, hallå! Jag har varit helt hjärntvättad. Ingen i den där positionen ska kunna ha mig i ett sådant obehagligt grepp, 19 jävla år. Hahaha, varför bryr jag mig? Jag har ju för fan hela livet framför mig. Varför har jag inte tänkt på allt detta förut?
Jag kom till ett läge där jag insåg att jag på något vis är värd bättre, att jag bara plågar mig själv med att hålla kontakten med folk som gör mig illa.
Vet ni vad som var nästa naturliga steg i proceduren? Att ta bort kontakten ur mobil och från msn. Det betyder att jag inte alls är tillgänglig på samma sätt, nu finns det inte mycket som påminner kvar. Om en månad kanske jag inte ens skänker en tanke åt det hållet, hoppas det. För då blir allting bra igen:)

Jag har ju så mycket annat att se fram emot nu. Scandinavium, studenten, balen, england x2, sommar med mina bästa, utlandsresa med en mycket noga utvald person, fixa lägenhet, leva livet som jag borde med tanke på min ålder;)




Hoffmaestro

Förlåt för mitt dåliga språk tidigare. Jag mår ungefär lika bra som en överkörd höna

Hey there... Idag är jag lite nere, av flera anledningar. Dels är min praktik över och jag kommer sakna folket så hemskt mycket. Sedan känner jag mig än en gång blåst på min egen värdighet.

Ibland säger jag saker för att verka förnuftig och tillmötesgående utan att tänka på hur jag själv känner och mår, mest för att göra personen framför mig nöjd. Härom dagen var det precis så. Jag kan inte direkt skriva VAD det handlar om eftersom jag inte vill hänga ut personen (för jag är så jävla dumsnäll men vill egentligen inget hellre än att spy ut allt).
jag hade tillbringat för mycket tid med fel person och började helt klart gilla läget, gilla livet. Jag studdsade fram genom livet, trodde jag, en stund iaf. Sedan får jag reda på att fanskapet tänker köra över mig igen och igen och igen och igen!
Antagligen för sin egen njutnings skull och för sin egen feghets skull.
Jag blir så jävla sårad för det är inte första gången vill jag också betona. Fan vilken käck brud jag är att lattja lite med. Inget snack i världen kan få mig att tro på dina så himla djupa ord. Och vem i helvete är person att skriva om otrohet på sin facebook? Din jävla idiot.
Jag bubblar över av hatkärlek som helt klart består mest av hat.
Varför ska han låtsas bry sig om mig? Det är den stora frågan. Jag kanske verkar ta lätt på saker men vilken människa hade inte mått dåligt av det här? Jag mår så jävla dåligt, hade du brytt dig det minsta så hade du inte skickat sms som vanligt, precis så som du alltid gjort.
Jag borde egentligen inte beskylla mig själv för någonting, det gör jag ändå, men man börjar ju undra? Har jag gjort mig skyldig till att bli behandlat såhär? Svaret: Nej! Inte ens min värsta fiende önskar jag detta.

Det handlar inte om svartsjuka utan snarare mänsklighet... Jag verkar inte ha något mänskligt värde, kanske är jag mer som en hund.
Snälla någon, hjälp mig att släppa taget, hjälp mig att säga vad jag tycker och tänker, ge mig mod att spotta på den som borde ha det.
Och ingen, ingen, ingen hör någonsin av sig till mig igen om den kan tänkas såra mig. Inte en jävla gång till.
Hjärtat, man kan inte ha två kärlekar förstår du.

Det är svårt att förklara varför jag plötsligt känner att jag måste lyssna på Ted "tönt Gärdestad. Det kan helt klart bero på att jag får en känsla av när jag och mamma städade huset tillsammans när jag var liten (jag stökade mest ner) och gapade till Ted. Jag kunde inte texten men hittade på egna till alla melodier, mamma skrattade alltid åt mig då. Vi hade det så mysigt på den tiden, jag och mamma, medan vi väntade på att Simon och Albin skulle komma hem från skolan.

Apropå ingenting har jag tänkt väldigt mycket på min farfar det senaste, han hade nog varit stolt över oss om han hade levt idag, det tror jag allt.
Jag kommer ihåg dagen han dog  så väl. Jag var hemma med mamma. Simon och Albin var i skolan, jag tror att jag var 5 eller 6 år. När mamma berättade för mig att farfar inte finns mer så ryckte jag på axlarna och studdsade iväg på min käpphäst i vardagsrummet.
Sedan åkte vi och hämtade mina bröder i skolan och när dom satte sig i bilen berättade mamma för dom "farfar finns inte längre, han somnade in igår och finns bara i himlen nu". Båda två började gråta och var helt förstörda. Först då insåg jag att något hemskt hade hänt, aldrig tidigare hade jag medvetet varit i kontakt med något som kallades döden och "inte finnas mer". Jag förstod ingenting, jag skulle ju ändå gå bort till farfar senare och få en isglass som hade blivit förstörd för att frysen stått öppen för länge en stund för ett tag sedan. Sedan skulle jag och farfar lära mig att dricka kaffe. Jag hatade kaffe men älskade farfar, jag drack mest för att han sa att jag var en "stor och redig tös" då. Han visste nog att jag tyckte det var jätteäckligt men jag ville ju inte göra honom besviken, jag ville ju vara hans rediga tös. När han ville ge mig sockerdricka i utbyte mot kaffet (som var min favorit) tackade jag nej, för jag var redig och drack kaffe istället. Sedan skulle vi åka flakmoppe till kyrkgården och sätta blommor på farmors grav.

Trots att jag hade stora planer för mig och farfar samma dag insåg jag att det nog bara var drömmar. Jag skulle inte få träffa min farfar igen och först när jag såg mina bröder och deras rödgråtna ögon blev jag helt förkrossad och började gråta.
Vad jag funderar på nu är om jag ens förstod DÅ eller om jag grät för att dom grät. Jag vet inte men vad jag nu vet är att jag har varit i kontakt med döden FÖR mycket.
Jag önskar att jag fortfarande kunde hoppa iväg på min käpphäst och tralla på Ted Gärdestad när någon försvinner, istället för att bli ett vrak. Jag tror farfar skrattade åt mig näe han såg min reaktion, om han såg den.